Lilla Muckan

Som förälder känner man ständigt ett sting av oro inför hur ens barn ska klara sig här i livet. Tänk om ungen blir mobbad, slagskämpe eller violinist. Eller tänk om de står längst bak i kön när det ska till att väljas kompisar och hamnar i, ska vi säga inopportunt sällskap.

Vår son är en väldigt känslig individ som iakttar allt runt omkring sig och snabbt snappar upp saker. Även sånt man kanske önskat att han kunde lämna därhän, t ex svordomar, datorinställningar och fysiska uttryck vid missnöje. Igår fick han en spontanpresent av sin pappa. En grävmaskin av tvivelaktig kvalitet som genast tappade de svarta banden över hjulen. Sonen blev så vred att han grep om skopan och dängde den i soffan med eftertryck och ett bröl. Så känslosam är nog ett bra ord för att beskriva honom.

Lillasyster är som man brukar beskriva tvåan. Mer tålig. Ibland tänker man lyckosamt att "Isn't she a lucky bastard som har en äldre bror att se efter henne när hon ska ut på sina eskapader" . Sedan ser man samspelet dem emellan och i nästa ögonblick tänker man "Eller vem är det som kommer behöva se efter vem?".

För den tåliga tvåan är inte bara tålig. Hon är kagig också. Hon muckar med allt, hela tiden varje dag. Hon drar ihop munnen och trycker upp läpparna mot näsan medan hon drar långa, kraftfulla tjurlika andetag och ser ut som:

"Do you want a piece of me?!"