Födelsedagsjul

Födelsedag i år igen. En jättejämn sådan. Två exakt likadana siffror bredvid varandra. Det behövde firas ordentligt tyckte jag och bjöd in släkten på middag kantad av juligt röda liljor. Fina gåvor och som alltid när man fyller år en vecka innan advent fick jag en del julbetingade presenter. Och jag klagar inte en sekund. Jag älskar ju julen och hela december. Fina svärmor kom bland annat med en fantastiskt fin julgran som hon luffarslöjdat själv och toppat med en diamant.

Och barnen hade känt in ordentligt att en försilvrad mistel från Karen Blixen's Jul vore på sin plats. Och å vad fin den är!
Nu sitter jag kvällarna i ända och tittar på min julgran och min mistel och lääängtar till december. Snart bara 2 timmar kvar. Jag tror väl jag har tur som en tosing!

Hemlig gäst

Igår innan middagen höll sambons hjärta på att hoppa ur led när han såg nåt stort mörkt flytta sig från skokaoset in mot köket. Jag tror han hade hunnit snöra på sig ena kängan som vapen mot den potentiellt största spindel han någonsin sett när han insåg att det inte alls var en spindel denna gången. Det var en groda.

 

En hal liten ål som kastade sig fram och tillbaka över köksgolvet. Sambon samlade sig snabbt så fort att han kommit till sans och hämtade salladsslungan (!) för att fånga in vår lille gäst.

Sen samlades alla nyfiket runt hans tillfälliga hägn för att beskåda den stackarn. Dottern tyckte såklart att salladsslungbunken var onödig och förökte ihärdigt fipsa undan den för att verkligen kunna studera "ko-cka" (kort för kou-ack-ack-kaa från en känd barnvisa). Sonen var alldeles exalterad och pratade hojtande med grodan. Sambon funderade kort på möjligtheten att borra hål salladsslungan för att konvertera den till akvarium. En fundering jag kände mig nödgad att slänga in mitt veto på. Både för grodans och salladsslungans skull.

Så spännande att få se en groda! Frågan var bara vad hans agenda var. Vid läggdags kände sig sonen tämligen säker på att grodan antagligen var en pojkgroda som hette grodan Groda och hoppade in till oss för att roffa åt sig av sonens leksaker.

Historien slutade lyckligt med att familjefadern fokuserat bar ut groda och salladsslunga på gräsmattan med ett stadigt tag i lokalreklambladet. Sen drog vi på oss varsitt par skor för att vinka farväl åt grodan sedan sonen fått släppa den fri. "Hej då grodan! Kom snart och hälsa på oss igen!", var det sista en halvstressad groda hörde medan han flydde ut i mörkret...

Hemmagjord string

 

Jag har länge beundrat Ferm Livings fina string ljusstake. Jag gillar det enkla i den. Att man kan ha den i cirkel eller rakt, till advent och hela året. Däremot är jag kanske inte helt frälst på färgerna och definitivt inte på priset. Men nåt som ser så förskäckligt enkelt ut bara måste man väl kunna göra själv?

 

Så jag har målat kulor för glatta livet som sedan lagts på tork kors och tvärs i hela vardagsrummet.

Och på bästa sändningstid drog tomteverkstaden igång mitt på hallgolvet.

 Första versionen blev helvit...

...nästa fick grå och svarta tillägg eftersom sambon hävdade att vitt är trist.

I slutversionen fick de grå kulorna bli kvar medan jag kom överens med mig själv om att de svarta blev för mycket. Resultatet hann bli klart att provköras till söndagsmiddagen och blev till stor belåtenhet. Och även om den inte är gratis kostar den ingenstans i närheten av 939 kronor!

Kommer passa urbra att banka på med en grön spade till advent. Fint det.

Fars dag och nya golvkuddar

Fars dag firade vi sedvanligt med paket och tilltugg. Farsdagschokladkaka med chokladmousse och chokladkräm. Och på det en klick grädde. Mäktigt. Och gott.

"Den-här-är-till-dig-pappa-nu-äter-jag-upp-den!" Gulp.

I paketet låg en fluga.

 Farsfirandet gick så fort att ett par golvkuddar hann se dagens ljus.

Svartvita Sofior som passade perfekt under barnrumporna. Och betydligt mer bekvämt en den träkula dottern provsatt igår. Vill jag tro.

Etikettmärkt såklart när man nu har tillgång till sådana finesser.

Tomtar och utemiddag

Jodå, det blev en del pysslat i helgen. Ingen lera gudskelov men väl ett par toarulletomtar. Pysslet inleddes med ett par riktigt mysiga sekunder. Sen målade dottern halva duken i tomtehudfärg och så hade hon pysslat klart...

Sonen däremot fick till och med färdigt sitt tomteprojekt trots att håret inte ville sitta kvar under luvan. Under så pressade förhållanden kunde han ändå visa prov på stort lugn och kunde kassera håret med tomtelivet i behåll. Själv sympatipysslade jag den grå kompistomten.

När pysselstunden var överstånden drog familjefadern fram uteköket och brassade på middagen framför lägerelden.

Barnen grillade kol medan de väntade på maten.

Sedan avnjöt vi middagen på sittunderlag utslängda på trädäcket. Och till det - varsitt glas mjölk och tända ljus. Höstmysigt så det förslår!

Julpysselstartskottet

Över en vecka in i november är det fullt legitimt att påbörja julpysslandet. På lördag har barnen lovats få göra toarulletomtar och tjusigt lerpynt. Intresset för detta mysiga beräknas hålla i sig tills duken är lagd på bordet och första toarullen är söndertuggad. Men ändå. Så himla mysigt! Och jag tänker pyssla med träkulor. De ska målas och göras nåt piffigt av. Lördag kommer bli årets piffdag.

Banangungan, busan och fina kuddar

Vi slog till på den här för ett tag sen. En relativt obekväm gungstol i bananfiber. Den blir mycket bättre när man har en kudde i och jag har långtgående planer på att försöka fixa till en dyna formad efter skapelsen.

Men själva materialet är himla snyggt. Och tydligen väldigt bra ur både miljö- och kvalitetsperspektiv. 

 

Och det behöver väl knappast påpekas att barnen älskar själva gungfunktionen. Eller inte bara den egentligen. Sonen brukar av oklar anledning vända den uppochned ungefär en gång om dagen medan dottern gärna bjuder den som sitter i den på ett rejält gung.

 

Och mitt i mitt höstpastellrus har stolen (som jag tänkt är på tillfällig sejour i vardagsrummet) fått sällskap av huskuddar i en av mina favoritfärger.

Tapas och en gäst

Helgmys med tapas, paraplyer och en flarra rödtjut till halvdussinet ägg. Det ska va gött å leva annars kan det kvitta. Och så har vi en helggäst. Imorgon är äventyr utlovat. Extra spännande eftersom ingen vet vad det är. Än. God helg!

Skruvtåget

 

 

Sist vi var hos barnens mormor och Anders försvann Anders in i sin verkstad en stund för att komma tillbaka med ett isärskruvbart lok i sinnrik design. Allt för att snickarbarnbarnet skulle kunna öva på skruvandet och byggandet.

 

 

Hemma kompletterade vi med en liten skruvmejsel som passar perfekt i en treårig hand.

 

Vattkoppsprickiga lillasyster studerade vaksamt tekniker och arbetssätt.

Hon bestämde snabbt att fingermetoden var den bästa.

Sonen har skruvat och rattat accompanjerad av Byggare Bob och hans team på teven.

Och när man tar sig en skruvarpaus finns ett utmärkt skruvmejselställ. Om man bara fått bort en av skruvarna.
Och när själva loket är ledigt händer det att mamman lånar den att ha i ett tjusigt stilleben vid en lampa. Eller så.