Hur tänker han nu?

Ibland händer de märkligaste saker. Och rakt under näsan också. En sån är när min sambo som är alldeles fantastisk på jättemånga områden säger:

"När du nu klippt av lappen på den där tröjan, kan du då slänga skräpet i soporna? Jag vet inte hur mycket jag får plocka efter dig!".

Tänk att bara ett par meningar får mig att ifrågasätta hela min identitet. Är det inte JAG som är kvinnan i detta hushållet? Är det inte JAG som brukar plocka dagarna i ända? Vem är jag? Och vad gör jag här?

Men sen kommer kvällen och man ska göra sig i ordning för läggdags. Linser ska ut, tänder ska borstas och kvällsblåsan ska tömmas. Och mitt i den innötta kvällsrutinen får man syn på den del av badrumsskåpet man är helt säker på inte är sin egen. Vad har egentligen mannen jag lever med i sin badrumsskåpshalva? 

Och varför i hela himmelens fridens namn då? Och lika plötsligt är identitetskrisen över. Jo, det är jag som är kvinnan. För detta, det kan bara en man hitta en förklaring till som han känner är vettig och fullständigt logisk. Själv fattar jag ingenting, mer än vem som ska behöva bära bort bråtet om det över huvudtaget ska komma därifrån!