The makeover begins - i vardagsrummet

Efter lång tids hemmafixuppehåll har vi nu kommit i gasen igen. Även om det praktiska går långsamt sprutar åtminstone idéerna runt i hela huset. Vardagsrummet är där vi börjat. Lampor har bytts ut, tavlor har tillkommit och färgerna tänks igenom.

Hemmabygget och Ferm Livingkopian fick sig en lätt makeover när några av kulorna behövdes till svägerkans julklapp. Säsongsstämningshöjande videkvistar har dessutom tillkommit.

På "skynkväggen" har skynket tagits ned och hittills inte ersatts med något annat. Diskussioner om vad som ska sitta där pågår. Under tiden och helt utan den typen av bry sitter storebror och SVT-playar Molly och Julmonstret som han såg på bio med sin far innan jul och som verkligen bitit sig fast.

Och på tv-bänk och tidningsställ byts pinalerna ständigt ut. Pryttelplacering måste anpassas både efter ögonfröjd och lillasysters klåfingeri. Tills hon började intressera sig för inredningsmagasin (igår) låg mys-Ernsttidningen framme. Den som sonen plockade fram i julhelgen och sa:
"Det här är pappa, mamma!"
"...Ehhh...nej. Tyvärr."
"Jo!"
"Nej."
"Jo mamma! Detta är pappa!!!"
"...okej då, ja det är det. Och han borde verkligen visa sig här lite oftare och hjälpa till med ett och annat!"...

Hemmagjord string

 

Jag har länge beundrat Ferm Livings fina string ljusstake. Jag gillar det enkla i den. Att man kan ha den i cirkel eller rakt, till advent och hela året. Däremot är jag kanske inte helt frälst på färgerna och definitivt inte på priset. Men nåt som ser så förskäckligt enkelt ut bara måste man väl kunna göra själv?

 

Så jag har målat kulor för glatta livet som sedan lagts på tork kors och tvärs i hela vardagsrummet.

Och på bästa sändningstid drog tomteverkstaden igång mitt på hallgolvet.

 Första versionen blev helvit...

...nästa fick grå och svarta tillägg eftersom sambon hävdade att vitt är trist.

I slutversionen fick de grå kulorna bli kvar medan jag kom överens med mig själv om att de svarta blev för mycket. Resultatet hann bli klart att provköras till söndagsmiddagen och blev till stor belåtenhet. Och även om den inte är gratis kostar den ingenstans i närheten av 939 kronor!

Kommer passa urbra att banka på med en grön spade till advent. Fint det.

Fars dag och nya golvkuddar

Fars dag firade vi sedvanligt med paket och tilltugg. Farsdagschokladkaka med chokladmousse och chokladkräm. Och på det en klick grädde. Mäktigt. Och gott.

"Den-här-är-till-dig-pappa-nu-äter-jag-upp-den!" Gulp.

I paketet låg en fluga.

 Farsfirandet gick så fort att ett par golvkuddar hann se dagens ljus.

Svartvita Sofior som passade perfekt under barnrumporna. Och betydligt mer bekvämt en den träkula dottern provsatt igår. Vill jag tro.

Etikettmärkt såklart när man nu har tillgång till sådana finesser.

Tomtar och utemiddag

Jodå, det blev en del pysslat i helgen. Ingen lera gudskelov men väl ett par toarulletomtar. Pysslet inleddes med ett par riktigt mysiga sekunder. Sen målade dottern halva duken i tomtehudfärg och så hade hon pysslat klart...

Sonen däremot fick till och med färdigt sitt tomteprojekt trots att håret inte ville sitta kvar under luvan. Under så pressade förhållanden kunde han ändå visa prov på stort lugn och kunde kassera håret med tomtelivet i behåll. Själv sympatipysslade jag den grå kompistomten.

När pysselstunden var överstånden drog familjefadern fram uteköket och brassade på middagen framför lägerelden.

Barnen grillade kol medan de väntade på maten.

Sedan avnjöt vi middagen på sittunderlag utslängda på trädäcket. Och till det - varsitt glas mjölk och tända ljus. Höstmysigt så det förslår!

Julpysselstartskottet

Över en vecka in i november är det fullt legitimt att påbörja julpysslandet. På lördag har barnen lovats få göra toarulletomtar och tjusigt lerpynt. Intresset för detta mysiga beräknas hålla i sig tills duken är lagd på bordet och första toarullen är söndertuggad. Men ändå. Så himla mysigt! Och jag tänker pyssla med träkulor. De ska målas och göras nåt piffigt av. Lördag kommer bli årets piffdag.

Skruvtåget

 

 

Sist vi var hos barnens mormor och Anders försvann Anders in i sin verkstad en stund för att komma tillbaka med ett isärskruvbart lok i sinnrik design. Allt för att snickarbarnbarnet skulle kunna öva på skruvandet och byggandet.

 

 

Hemma kompletterade vi med en liten skruvmejsel som passar perfekt i en treårig hand.

 

Vattkoppsprickiga lillasyster studerade vaksamt tekniker och arbetssätt.

Hon bestämde snabbt att fingermetoden var den bästa.

Sonen har skruvat och rattat accompanjerad av Byggare Bob och hans team på teven.

Och när man tar sig en skruvarpaus finns ett utmärkt skruvmejselställ. Om man bara fått bort en av skruvarna.
Och när själva loket är ledigt händer det att mamman lånar den att ha i ett tjusigt stilleben vid en lampa. Eller så.

Sydda pumpor

 

Så här i halloweentider tycks jag inte kunna få nog av pumpor. Så jag tog och sydde mig ett par. Himla praktiskt om man något år inte skulle palla skära till sig en att vakta dörren. Och barnen blev också glada. Speciellt med tanke på hur mycket de tyckte de påminde om fotbollar...

Snickaren goes sömmerska

Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle få uppleva något så surrealistiskt som att slåss om symaskinen med sambon. Men i kväll skedde det. Han hade fått en reva på sina jeans som han verkligen inte tänkte be mig laga. Och symaskinen stod ju ändå framme.

 

Det hela förlöpte väl. Han slaktade en gammal militärskjorta för att få en lagom stor laglapp.

Men plötsligt började det krångla lite för honom när han inte visste hur man backar så han började ratta in några egendomliga inställningar och lyckades skruva loss pressarfoten mitt i trådfästningen. Sådana petitesser var han dock helt obekymrad inför medan jag stod bredvid och flämtade förfärat: "Vadå var är saxen? Ser du inte vad du gjort med pressarfoten!?"

Och som om inte allt vore nog slet han fram mina stämplar och textilfärg. Här skulle minsann pysslas och piffas lite extra.

Så här blev det. Han är hur nöjd som helst och det med rätta. Sen tycker han själv inte att han är helt rookie men jag gissar att detta är ett par snäpp tjusigare än den syslöjdsvirkade kaktus han näst intill har med i sitt CV och gärna stoltserar med så fort han kommer åt. Och jag är imponerad. Detta trodde jag inte om min snickare.

Barnvänlig duk

Idag gjorde jag slag i saken och slet fram ikeatygerna och symaskinen. Det svarta ska bli gardin och kuddfodral - sen är det slut och jag måste genast åka tillbaka och skaffa mer för det är så fint så jag knappt kan sluta titta på det. Det rosa klipptes till med gastande unge i kundvagnen för att bli kalasduk till hennes första födelsedag. Det blev den också men efter den fållats upp var den nästan bredare än lång. Ett faktum som retat mig sedan dess. Men jag har haft planer på en barnvänlig duk.

Nåt åt det här hållet. En efter bordet måttanpassad duk med nedsydd kant. En sån man inte bara rycker av bordet hur som helst. Det gäller även sambon som ofta tycker att sånt där pyntkrafs bara är i vägen.

 Och jag blev riktigt nöjd. Kanten kan vara lite längre men inte för lång så man inte vet var man ska göra av benen.

Och detta var som sagt kalasduken. Jag behöver göra en i svart också såklart. Och en i vaxduk tänker jag.

Namnbanden har jag väntat på i tre veckor men för några dagar sen damp de ner i brevlådan. 100 stycken har jag att sätta sprätt på så det är gasen i botten på symaskinen framöver.