Pyromani

Vi har två, snudd på, pyromaner i vår familj. Båda av manligt kön (den lilla minsta är ännu inte möjlig att diagnostisera).

Under hösten när jag tyckte att det kunde passa sig att köpa nya sängar eller kanske renovera lilla toaletten tyckte sambon att det allra mest vettiga nog ändå vore att införskaffa en liten utomhuseldstad. Och så fick det tydligen bli. Sonen gillar visserligen att spackla, måla, skruva och borra och allt som hör renoveringar till men allt sånt tar ju slut när projektet är klart.

Men eldstaden. Det är ju bara att åka till vedaffären, bära ut så många vedklabbar man bara kan få med sig och sen hem och tutta fyr på alltihop. Det är helt fantastiskt!

Vi har absolut använt vår grill som vi för enkelhetens skull kallar den. Titt som tätt brinner det i trädgården. Och far och son är ute tills glöden slocknat och bara njuter av spektaklet.
De öser in så mycket tändmaterial det bara går så luckan fortfarande går att stänga sen bråkar de lite om vem som ska få tända på (sonen vinner i princip aldrig men han tar gärna fighten). Elden tar sig fort (går det inte fort nog finns överbliven tändvätska att tillgå sedan förra årets grillsäsong). Lågor står ut genom gallret och upp genom skorstenen. Sonen tindrar med ögonen och när han ser gnistorna och säger "Titta! Stjärnor!". "Ja jo på sätt och vis men akta dig nu så du inte brinner upp!" säger hans oroliga mor lite stirrigt. Pappan räds emellanåt att den kvadratmeterstora tomtens enda träd, eller för all del ljusslingan i det, plöstligt ska stå i ljusan lågor så han kånkar runt den flammande eldstaden tills han hittar en bra fläck att ställa ner den på.

Mamman som inte alls är lika betagen av eld i alla dess former sitter oftast inne i soffan och hänger med armbågen på armstödet och  stirrar slött på reklamtv:s eftermiddagsutbud medan hon med vänsterbenet försöker hindra lillan att välta blomkrukor i fönsterkarmen eller kamikazedyka mot mattfransen.
Då brukar de ivriga herrarna tycka att hela familjen ska dela deras fantastiska upplevelse ute i kylan och därför knacka på rutan för att vinka ut damerna.

Med en lång modersuck viras lillan in i en filt medan modern själv stampar med fötterna efter fuskfoppatofflorna och masar ut ekipaget för att hjälpa till att glo lite. Lillan något mer engagerat än sin mor som förvisso kan ställa upp på lite fotografering. Det brukar kunna vara populärt.

Men då är det framför allt viktigt att sonens nygrillade kyckling i hans andra grill förevigas. Ett snabbt klick ner i matlagningen innan locket åker på och plastgrillen kånkas iväg mot den sprakande eldstaden. Samtidigt ser man hur kugghjulen jobbar i hjärnkontoret på den lille sonen. Han har nämligen tagit strid mer än en gång för att få tända på sin gröna grill på riktigt. Det brukar som regel bara resultera i interna stridigheter far och son emellan...