Under en långhelg hos barnens morföräldrar hinner man om man ha tur med att träffa hittills enda kusinen på mammas sida. Kusiner är bland det bästa i livet. Jag och min syster hade en jämnårig kusin vars gunst vi slogs om som små. Och eftersom jag var äldst brukade jag bestämma att jag fick bestämma. Vi cyklade t ex alltid i åldersordning (jag bestämde åt vilket håll) med kusinen i mitten. Och lekte vi lekar som inbegrep parbildning så beslutade jag att kusinen och jag var i par och lillasystern kunde få vara hund eller bil eller nåt annat obetydligt. Ett system som fungerade för mig.
Men de tre relativt nya kusinerna är än så länge lite för små för några som helst grupperingar och verkar helst ha sett att de sluppit allt vad syskon och kusiner heter.
.JPG)
LEADER OF THE PACK?
Den lilla dottern ålade fram till kusinen med den här attityden. "Tjena kussen! Så du sitter där och leker med den leksaken? Det vill jag med göra. Nu. Ge mig den! Ge mig...ge...". En plattityd som kusinen med rätta hade mycket svårt att acceptera och som inte rönte varken framgång eller sympatier.
.JPG)
FASTHÅLLNING GER TVÅ MINUTER I UTVISNINGSBÅSET
Sonen som ju anser sig äga hela världen hade tagit teven i betittning. Kusinen fick ett ömhetsinfall och stegade fram till honom där hon lite kärleksfullt lade huvudet i knät på det äldre barnet. Till svar fick hon ett besvärat "Hö hö hö..." medan han förläget försökte luta sig bort från situationen. Påträngande fruntimmer göre sig icke besvär hos den unge mannen.
Kusiner är fantastiska. Och om några år har förhoppningsvis även den här trion förstått det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar