Änklingen

Ännu en dag i paradiset. Solen skiner och sambon är hempermitterad. Jag är inte säker men tror att det betyder att jobbutdelar-tjifen har glömt att dela ut jobb till sambon. Jobbutdelar-tjifen skulle höra av sig igår om var sambon skulle vara. Men det gjorde han inte. Och sambon lider inte ett dugg. Så idag efter stora familjetvagningen knölade vi ihop oss i lilla familjebilen för att åka iväg och se om de hade något till oss på köpcentrat. Det är klart de hade. Bl a Lindex fuskjeansmjukisbyxor i storlek 104 som vid överfull blöja kom till använding redan innan vi kommit ut ur köpcentrat. Super!

Men dagens riktiga ögonfest var beskådandet av den mentala dragkampen mellan far och dotter. Hon ville som alla flickor ha sin pappas pengar. Och metoden för att få som hon ville var högljudd ilska. Han var så frustrerad att han höll på att gå upp i limningen och hon var bara tyst och satt stilla om hon fick dregla i hans plånbok. Hon vann.

Och sonen. Vår genomduktiga trotsiga son som igår ville leka ute i trädgården medan vi lagade mat. Efter en stund ute öppnade han dörren och ropade in: "Pappaaaa, kan du låna mig min sax? Jag måste klippa lite i buskorna!". Jag har inte tittat ut men jag utgår ifrån att våra buxbom inte är nedklippta till rotsystemet för det är klart man får låna en liten sax när man ber så fint och dessutom tvunget måste röja upp lite i rabatterna. Ikväll, efter en burk rödbetor med pyttipanna, ville han också gå ut fastän det var alldeles för sent. En liten stunds bollek med sin pappa medan lillasyster skulle läggas beviljades. När han fått på jacka och mössa öppnade han dörren och sa: "Änklingen!!" sådär med eftertryck och äkta njutning i rösten och så struttade han ut med hoppsasteg.

Det är verkligen en härligt tid just nu. Ljuset, stora barnen och bortglömda snickarlärlingen!