söndag 11 mars 2012

Övning ger färdighet, eller?

Det bästa med Mormor och Anders är att Anders råkar vara idrottslärare. Med tillgång till gymnastiksal. Och alla bollar, mattor och redskap. Hela familjen tycker det är himmelens skoj att ge sig iväg och leka en stund. Igår var vi iväg i två timmar och hann med råge dra fram varenda pinal ur förrådet. 


Far och son lekte en stund med pilatesbollen. Inte så pilatesaktigt kanske utan mer som en tävling om vem som kunde meja den andre med bollen flest gånger.
Innebandyklubban hade vi med hemifrån. Ett stående inslag i idrottshallsstojet.


Sonen ville gunga i lianerna en stund. En förstående far kunde bistå med expertis och handräckning.


En bänk mot ett räcke blev en rutschkana som man koncentrerat fick krypa uppför och sakta hasa nedför.



Även lillasyster kan delta. Det ansågs verkligen vara på tiden att hon börjar träna på bollhantering så det fick bli fotboll med en volleyboll för hennes del. Och hon verkar faktiskt fatta galoppen.
Sen att mormor kör fulknep i närkamperna med en blöjwedgie är bara beklagligt. Osportsligt är vad det är!


Nog för att vi egentligen åker dit för barnens skull, och åtminstone sonen kör på fullt ös medvetslös tills vi åker hem igen, men denna gången var det på pappans initiativ vi tog oss till jättelekplatsen. Han fick verkligen utlopp för sitt uppdämda Tarzan-i-djungeln-behov. Jag som inte ens visste om att han behövde klättra i ett snöre ända upp till taket eller svinga sig runt hela salen. Men nu har han fått det ur sig.


Precis som programmet i de romerska ringarna. Han gjorde "fågelboet" som om det var OS-uttagningar även om han efter genomförd repertoar tyckte att det påminde mer om en tortyrmetod.

Gymnastik är en sport som består av olika akrobatiska övningar som kräver en kombination av extrem styrka, flexibilitet och god kroppsuppfattning. Räckstången är således inte sambons kopp te även om han själv gärna vill tro att hans biceps växer lite med varje andetag.


Frågan är ändå om man, när man är mitt i 35-årsåldern, ändå inte bara ska stå still och hålla i sig och låta proffsen stå för atletandet. Det är ju alltid tillåtet att drömma sig bort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar