Ystad djurpark

I slutet av förra veckan rinde de goda vännerna och undrade om vi inte skulle hänga med till Ystad djurpark. Klart vi skulle det. Så igår bar det av, via en rejäl omväg efter katastrofal kartläsning från baksätet.

Vagnen packades till bristningsgränsen så en av ungarna fick kånkas runt på axlarna.

Vi orkade gå den första långa nedförsbacken och titta på ett par apor innan var vi så hungriga så det blev absolut nödvändigt med ett depåstopp. Frallor, plättor, kaffe och cake pops. Allt glufsades girigt upp i den blåsigaste backen vi kunde hitta ett bord i. Samtidigt passade vi på att njuta av sol och utsikt.

Och där, mitt i den vildvuxna sydskånska stäppen, stack ett litet pojkhuvud plötsligt upp.

Mätta och belåtna fortsatte vi safarin. De exotiska kamelerna skiftade både i färg och form. Vissa hade pucklar som säckat ihop medan andra såg ut att ha pyramider påsydda på ryggen. Besynnerliga djur.

Vi hade precis beundrat färdigt kamelerna och stod som bäst och funderade på om vi skulle titta på sköldpaddor eller surikater när himlen inte kunde hålla tätt längre. Snabbt beslutade vi att strunta i utedjuren och gick istället in i den lilla ladan som så påpassligt låg strax intill.

Där inne tittade vi på kalkoner och 10-kiloskaniner, gissade vilka ägg som värps av vilken fågel, blev hänförda av grisarna, skyddade vagnen från att slukas av en uppenbart svältande get och hoppade primathopp i höet. Alla tiders regnskydd.

Så fort vädret lättat gick vi vidare till mina favoritdjur - zebrorna.

Kan man bli annat än betagen av de fina djuren? Vi stannade länge utanför det randiga hägnet. Så länge att ett barn hann somna.

Mönstret är så fanastiskt att man dör lite. Sambon vill ha ett zebraskinn på väggen. Jag känner mig nöjd med många bilder från djurparken i fina ramar. Det känns trots allt både mer hygieniskt och humant. Dessutom gick ett zebraskinn för 4500 kr på Tradera för ett par månader sen så även för hushållskassans skull ska man låta djuren ha sina kläder i fred.

Sonen sket ett stort stycke i min zebramani och hängav sig istället åt vegetationen. Han funderade länge på vilken slags körsbär som växte där i plockhöjd och tyckte att de såg synnerligen ätbara ut. Som god mor fick jag avråda honom att ta sig ett smakprov och förklarade att just denna sortens körsbär gör sig bäst som nyponsoppa.

Sen kom regnet igen. Lemurerna sökte skydd i trälåda.

Mitt emot trängdes parkbesökarna under träd och buskar.

Men regnet kunde inte tynga ned sällskapets humör. Efter att man kände sig nöjd med att sitta och trycka i buskaget stegades det in i det lilla reptilosande terrariet för att som hastigast slänga ett öga på silkesapor, ännu fler sköldpaddor, ormar och en ödla som sonen tyckte mer liknade en krokodil.

Utanför terrariet var omgivningen en fröjd för ögat med skånelängan som inhyste ett café, fria papegojor i ett träd, prunkande grönska och ljuva blomsterdofter.

Besöket avslutades som sig bör - med varsin stor strösseltoppad glass i ösregnet.