De där barnen. De gillar lakritspipor och gröna oliver. Dottern pusslar med värmeljus i iittalaljusstakar och zoomar ut skärmbilden 4-5 gånger i ett svep så fort hon kommer åt. Hon letar upp folks pekfingrar för att ta en promenad och kliver iväg med steg à la John Cleese's silly walk. Vi kallar henne Cleesan. Hon hämtar skor i hallen och trär upp dem på armen till armhålan och ägnar sig en lång stund åt att byta mellan olika storlekar och modeller. Hon smyger upp bakom sin bror och tar hans leksaker och tjuter sen som en siren när han försöker ta tillbaka dem. Och hon säger oj, wow och tack tack.
Sonen han ägnar 90% av sin vakna tid åt att tänka på, leka med eller spana efter grävmasknier. Han vill helst vara utomhus och när han kommer åt plundrar han grannskapet på vinbär och smultron. Hans vanligaste fras är "Jag vill inte!!" och minst femton gånger om dagen retar han gallfeber på någon av övriga familjemedlemmar. Han tänker mycket. Särskilt på kiss, bajs, pillesnoppar och snippor. Och innan han somnar kan han säga saker som: "Mammaaaa? När du var en liten flicka och hette Russin, då var du en nakenfis!".
Ibland glömmer man bort vilken gåva det är att få följa ett litet barn i livet. Vi har haft turen att få följa två. Så vi bjuder dem på ett glas sötsliskig Kullamust, skålar så musten nästan skvalpar över och känner oss innerligt tacksamma över våra högljudda, bråkiga, trotsande härmapor och att vi får vakna med dem imorgon också och fortsätta störa oss på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar