Blått i hemmet

Femte och sista veckans färg i Sveas färgutmaning är blå som himmel, hav och goda bär i skogen. Innan jag hade flyttat hemifrån hade jag bestämt mig för att jag skulle minsann ha ett blått kök när jag fick ett eget sådant. Med det menades att glas, porslin och gärna också besticken skulle vara blå. Jag kunde ju omöjligt veta då att jag skulle komma att drabbas av mental anafylaktisk chock av färgen blå. I minst tio år nu har jag haft jättesvårt för just blått i alla möjliga sammanhang utom när det gäller ögonfärg (som jag önskat att åtminstone ett av barnen skulle fått, men icke). Jag håller på att jobba mig tillbaka mot blått för det är ju rubbat att ha svårt för en färg, särskilt en som är så vanlig. Och för tillfället dras jag oerhört mycket mot turkost vilket får betraktas som gott nog. Resultatet av mitt blå uppsnokande i hushållet är som följer:



Dotterns klossback. Tydligen är själva backen roligare än klossarna.

En fin papplåda som kom med födelsedagspresenter i sist jag fyllde år. Innehållet var fantastiskt vackert (flera tingestar) men lådan var minst lika fin den så den står framme och väntar på att jag ska komma på var den gör sig bäst.

Dotterns blå Nalle Puh-ryggsäck låg i en julklapp. Den innehåller hennes kläder eller leksaker när hon är på resande fot.

Sonen förvarar lera med tillbehör i en blå tygkorg från ikea. Den står högt upp så man inte når den ens om man står på tå på en pall. Vi brukar ta fram så sällan den så sällan det bara är möjligt eftersom leran gärna delas i molekyler och sprids ut över ett oöverskådligt område i, på och runt säng, golv, leksaksspis och oundvikligt under mammans strumpor.

Arvegods efter sambons glasrikesboende mormor. Trots att de är blå gillar jag dessa mycket. Dessutom ingår de i en plan.

Sonen hade spillt något från varje måltid på de ljusa stolsdynor vi hade tidigare. Vid saneringsförsök knycklade tvättmaskinen ihop dem till vridna nåldynor. De fick således kasserades och vi "tvingades" åka till ikea. Där dividerade vi angående blått (som sambon tyckte) eller grått (som blåallergikern hellre ville). Med facit i hand var det tur att sambon tilläts vinna denna ronden då golvet är grårutigt och stolarna svartmålade. Och av fyra dynor är åtminstone tre stycken fortfarande blå. Den fjärde är sonens.

På ettårsdagen fick sonen en balansövarleksak. Vi kallade den geten och tyckte det var en väldigt bra present. Sonen tyckte annorlunda och gick omvägar runt den. Några gånger har han suttit på den men helst inte. Nu kallar han den för kon och för ett tag sen råkade den riktigt i onåd med sin husbonn då den trampade på husbonnsfoten. Sonen skällde och ryade och kastade sen ut getastackaren från rummet. Han har fortfarande inte fått komma tillbaka in.

BILD: HANNA KARLZON

På min blå önskelista står den här illustrationen av superduktiga illustratören Hanna Karlzon. Och gud så praktiskt att jag redan besitter två stylingattiraljer som passar till!