Nytt höstställ till kudden

Ryggkudden till fåtöljen har fått ny pyjamas. Nu ska den bara ackompanjeras av en gardin i exakt samma färgställning samt ett totalrenoverat rum. Sånt görs väl i ett nafs? Vi har åtminstone börjat fundera på golv. Och jag passade på att börja i den roliga änden.

Patentartillslutningen fick hastigt kommas på eftersom jag glad i hågen ställde mig och klippte från höften. Efter att ha klippt till två lika stora bitar fick lösningen helt enkelt bli en påskarvad flik och en tryckknapp. Kuddfodralen i den här familjen tenderar att få smutsfläckar så tvättbart är egentligen enda alternativet.

Bubbelkvällar

Det är så himmelens skönt att sommaren inte är slut ännu. Här började gårdagen dimmig och trist så jag tvingade på barnen regnbyxor och ziptröja. Men så fort vi steg utanför dörren fick jag fullt sjå med att tvinga av dem igen. Sen var vi ute nästan hela dagen och köpte blommor, picknickade, matade fåglar och jagade grävmaskiner. Och när pappan kom hem fortsatte uteleken. Så länge att vi nästan glömde bort att äta kvällsmat.

Fadern beordrades blåsa stora såpbubblor.

 

Som sonen skulle skjuta prick på.

 

Väntetiden mellan blåsen kunde visst bli lite seg så då fick man hitta på annat under tiden.

Lillasyster letade också bubblor och hittade till slut de minsta. De hennes bror inte ville ha.

Själv fick han till slut hiva vattensprutan för att kunna jaga ordentligt och känna såpbubbelstänket mot handen när de sprack.
Vi har varit ute och kutat efter såpbubblor flera kvällar i rad nu och önskar oss ännu fler sommarkvällar. Hösten hinner vi med ändå.

Snickaren goes sömmerska

Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle få uppleva något så surrealistiskt som att slåss om symaskinen med sambon. Men i kväll skedde det. Han hade fått en reva på sina jeans som han verkligen inte tänkte be mig laga. Och symaskinen stod ju ändå framme.

 

Det hela förlöpte väl. Han slaktade en gammal militärskjorta för att få en lagom stor laglapp.

Men plötsligt började det krångla lite för honom när han inte visste hur man backar så han började ratta in några egendomliga inställningar och lyckades skruva loss pressarfoten mitt i trådfästningen. Sådana petitesser var han dock helt obekymrad inför medan jag stod bredvid och flämtade förfärat: "Vadå var är saxen? Ser du inte vad du gjort med pressarfoten!?"

Och som om inte allt vore nog slet han fram mina stämplar och textilfärg. Här skulle minsann pysslas och piffas lite extra.

Så här blev det. Han är hur nöjd som helst och det med rätta. Sen tycker han själv inte att han är helt rookie men jag gissar att detta är ett par snäpp tjusigare än den syslöjdsvirkade kaktus han näst intill har med i sitt CV och gärna stoltserar med så fort han kommer åt. Och jag är imponerad. Detta trodde jag inte om min snickare.

En biltvätt och kanske en gnutta otypisk skabb

Barnen och jag har varit hemma denna veckan. Snoriga och febriga och om doktorn får gissa kanske även med skabb. Bäst att behandla hela familjen om-ifall-att tyckte han också. Fast han inte kunde påstå att det precis såg ut som på bilden i hans stora bok.
Det är den lille sonen som är i farten med sina medicinska konstigheter nu igen. Vid mer än ett tillfälle har vi sökt läkarhjälp till honom och fått besked om att: "Mnjaaa...kanske att möjligen det skulle kunna vara...fast det är inte typiskt. Vi behandlar ändå för det. Försvinner det så hade vi rätt annars får ni komma tillbaka!" En gång på vårdcentralen var de redan två som tittade och klämde på honom när de ändå kände sig tvungna att kalla in det tunga gardet - Elisabet. Hon hade jobbat där sen vårdcentralerna uppfanns men inte heller hon visste.
Vi överväger nu att skänka honom till doktorsskolan så de får lära sig om egendomligheter som ingen riktigt vet nåt om. Men tills de har tid med honom där bygger vi en biltvätt av de skabbsanerade kuddarna och dammvippan.

Barnvänlig duk

Idag gjorde jag slag i saken och slet fram ikeatygerna och symaskinen. Det svarta ska bli gardin och kuddfodral - sen är det slut och jag måste genast åka tillbaka och skaffa mer för det är så fint så jag knappt kan sluta titta på det. Det rosa klipptes till med gastande unge i kundvagnen för att bli kalasduk till hennes första födelsedag. Det blev den också men efter den fållats upp var den nästan bredare än lång. Ett faktum som retat mig sedan dess. Men jag har haft planer på en barnvänlig duk.

Nåt åt det här hållet. En efter bordet måttanpassad duk med nedsydd kant. En sån man inte bara rycker av bordet hur som helst. Det gäller även sambon som ofta tycker att sånt där pyntkrafs bara är i vägen.

 Och jag blev riktigt nöjd. Kanten kan vara lite längre men inte för lång så man inte vet var man ska göra av benen.

Och detta var som sagt kalasduken. Jag behöver göra en i svart också såklart. Och en i vaxduk tänker jag.

Namnbanden har jag väntat på i tre veckor men för några dagar sen damp de ner i brevlådan. 100 stycken har jag att sätta sprätt på så det är gasen i botten på symaskinen framöver.

Hon vs Han

Det där med hon, han och hen. Det provocerar mig en del. Hen betyder höna på engelska och inget annat. Honor är honor och hanar är hanar. Vi klär oss olika, tänker olika och fungerar olika. Inte slätt över kanske men i faktiskt ganska mycket. Förra veckan var jag på Me & I-klädparty. Me & I marknadsför sig som ett företag som säljer könsneutrala kläder. Så jag funderade på att köpa en sån här

BILD: MEANDI

könsneutral tunika till sonen. Och bara i vår lilla familj har vi ständiga kulturkrockar könen emellan. Jag har till exempel ingen aning om varför man bara torkar av en tredjedel av diskbänken när man ändå håller på, en mysig shoppingrunda på stan är det inte tal om (inget med stan i kombination med familjen och shopping är mysigt enligt sambon) och på så gott som samtliga sommarkalas vi varit på i år är kvinnan chaufför hem. Det kan såklart vara sammanträffanden alltihop men jag har mina tvivel.

För ganska många år sen nu hörde jag Jan Bylund prata om skillnaden mellan manligt och kvinnligt. Bara det rent husliga var exempel nog: (mannen): "Varför bäddar du sängen? Ska vi få främmat?" eller "Varför städar du badkaret? Ska vi flytta?".
I morse tyckte jag fick bevis nog för våra olikheter när jag valde kläder åt sonen baserat på färger. Sonen: "Ska jag ha skjorta på mig? Fyller jag år?".

Barnkalaset 2012

Varje år i augusti samlar de blekingska päronen in sina telningar för en dags lek- och grillfest. Det startade sedan barnen spritt ut sig utanför hemkommunen för att alla skulle samlas och ses åtminstone en gång per år. Tillställningen kom att kallas Barnkalaset och är numera en familjetradition som vi håller stenhårt på. Sedan några år tillbaka har familjen utökats med tre nya deltagare. Två av dem står som bekant jag för.

Festligheterna kickstartas traditionsenligt igång med en storpack Bullens med bröd. I år visade en av de yngre kalasdeltagarna prov på grov osmaklighet genom att läsa högt från innehållsförteckningen på plåtburken.

Sen ställs danmarksdrickat och en skål till kapsylerna fram och spelen är igång. Då lekarna inte är direkt barnanpassade har viss oro tyngt föräldraskapet i gruppen men det gick bra i år igen. Inga blessyrer förutom ett sönderkliat myggbett på en av fäderna.

Så till lekarna då:

Vi tävlar parvis och inleder med skyttet. För några år sen pga att det blir svårt att se vad man skjuter på efter mörkrets inbrott och numera för att få det undanstökat innan något av barnen tror att de ska få vara med och leka.

Luftgeväret har tidigare år varit i stående men gjordes nu om till sniper-stajl så vi kunde kräla runt i buskarna för att dölja för barnen vad vi höll på med för roligheter. Just liggande skytte passade mitt prickande förnämligt jag som annars brukar skjuta ned vegetationen omkring mig. Det passade som synes även min syster som så sent som förra året missade att tänka på rekylen och fick snöpligt gå hem med ett hack i pannan.

Det ena prickskjutandet avlöste det andra. Soft air gun. Fem kulor. Tre meter från tavlan. Jag satte två skott. Och skjuter man bredvid måltavlan studsar kulan tillbaka och snärtar till en på benet.

Blåspilarna är en populär gren bland herrarna i gänget. Förutom tävlingsrundan, som inte bjuder någon som helst tjuvträning, stod sambon, bröderna och svågern ute tills skymning med sina interna tävlingar.

Barnen som inte får vara med får antingen sitta i sandlådan eller på en stol och glo. Och hur kul är det? Kusin M tröttnade på de vuxna barnsligheterna och gick istället in för att läsa dagens djurannonser i lokalblaskan.

Resterande två tävlingsgrenar är hästskokastning och knivkastning. Det är på dessa två jag stupar vartenda år. Jag nollar. Svågern kastar ihop ett par 20-poängare. Och saken är biff - de vinner och vi förlorar. Just här ses halvsystern kasta en kniv sedan hon störts av nyss nämnde svåger. Observera alltså att kniven inte ska sväva över tavlan och in till grannarna...

Sonen som måste tänkt detsamma sökte skydd för att våga fortsätta följa kasttävlingarna.
 

Kusinerna som har en bit kvar innan de kan delta i de stora tävlingssammanhangen hade fullt upp med att träna dela-med-sig-lekar.

En stund innan maten kan det bli lite drygt. Då är det kul att sociala klubben är med på festen.

Middagsbordet dukas upp med pommes stripes, grillade vitlöksbiffar, en stor grönsallad, lök, dressing och fefferoni. Allt hör till, även maten är nämligen traditionsbunden. Här sitter man sedan hela kvällen och lyssnar på segerskravlet och skickar runt godisskålar och pimplar rödvin tills man blir trött och åker hem eller går och lägger sig.

Finspriten korkas upp fram mot kvällningen för de som önskar smaka av värdparets flytande guld.
Segerlaget får ett pris. Inte ett så här tjusigt men väl lite bubbel och för den individuelle segraren - en flaska vin. All sprit gick för tredje året i rad till halvsystern och hennes sambo. Själv tvingades jag återigen lyssna på sambons klagovisa om att det är hög tid att se över lagen till nästa år.

Lekstugesommar

Vilken sommar vi har haft. Lekstugemässigt alltså. Två stycken står klara att bara rusa in i när man åker till mormor-Anders och till farmor. Och vilken lycka det är med ett hus som passar till ens storlek.

Anders började snickra på ett litet torp i början av juli. Sambon hjälpte till i god lärlingsanda och sonen tänkte hänga upp takkransen långt innan allt var klart.

Lagom till den gångna helgen var huset klart på utsidan och så pass att man kunde leka i det. Och utanför. Nu när Medelhavsresandet är över för morföräldrarnas del har de inte längre användning för den lilla klotgrillen de asat runt på så den var given utanför lekstugan. Och sonen var lika given som grillboss och fräste på ett par vildsvinskorvar lagom till middagsdags.

Fönstret satt tidigare i badrummet men överlevde fönsterbytet och fick nytt liv med en plexiglasruta i nya lekstugan. Genom det kan man i lugn och ro betrakta sin vilda crazy cat till kusin.

Och på verandan kan man sitta ned en stund och bara njuta av en jordgubbsglasspinne efter avslutat grävmaskinistdagsverke. "Åhh, min fina trädgård!", sa sonen och glömde för en stund helt att han delar den, inte bara med sin syster och sin kusin, utan framför allt med mormor och Anders.

Farmor och Sven är inte ett dugg sämre. Mitt i stadstrafiken ligger ett koloniområde lite skyddat och där har de funnit sin oas. En liten stuga med stor tomt där massor av vacker växtlighet samsas om utrymmet med ölandssten, cafégrupper, fågelholkar, hemmagjort trädgårdspynt, en upphittad uteho och inte minst - en lekstuga. Lagom till sommaren har de renoverat färdigt den så det är bara för barnbarnen att leka loss.

Bulgariska flugsvampar, vattenpistoler, Byggare Bobtraktorn Grålle och sondottern.

Betongstövlarna på farstukvisten är hemmagjorda, gjutna i ett par loppisfyndade barngummistövlar.

Man tröttnar aldrig på att vara i kolonin. Inte som vuxen heller. Här finns så många detaljer att titta på och låta sig förföras av. Som vackra fönster i stugorna och glasprismor i träden.