Det där med hon, han och hen. Det provocerar mig en del. Hen betyder höna på engelska och inget annat. Honor är honor och hanar är hanar. Vi klär oss olika, tänker olika och fungerar olika. Inte slätt över kanske men i faktiskt ganska mycket. Förra veckan var jag på Me & I-klädparty. Me & I marknadsför sig som ett företag som säljer könsneutrala kläder. Så jag funderade på att köpa en sån här
BILD: MEANDI
könsneutral tunika till sonen. Och bara i vår lilla familj har vi ständiga kulturkrockar könen emellan. Jag har till exempel ingen aning om varför man bara torkar av en tredjedel av diskbänken när man ändå håller på, en mysig shoppingrunda på stan är det inte tal om (inget med stan i kombination med familjen och shopping är mysigt enligt sambon) och på så gott som samtliga sommarkalas vi varit på i år är kvinnan chaufför hem. Det kan såklart vara sammanträffanden alltihop men jag har mina tvivel.
För ganska många år sen nu hörde jag Jan Bylund prata om skillnaden mellan manligt och kvinnligt. Bara det rent husliga var exempel nog: (mannen): "Varför bäddar du sängen? Ska vi få främmat?" eller "Varför städar du badkaret? Ska vi flytta?".
I morse tyckte jag fick bevis nog för våra olikheter när jag valde kläder åt sonen baserat på färger. Sonen: "Ska jag ha skjorta på mig? Fyller jag år?".
Jag håller inte med dig alls, men är osäker på om jag orkar ge mig in i debatten. Visst finns det skillnader, men det sociala arvet är också otroligt starkt. Och hen är ju hur bra som helst, då slipper man säga hon eller han hela tiden när man inte vet om det är en hon eller han :-)
SvaraRadera