Hurra för Sambon!

Idag firade vi den omtalade sambon som fyllde gubbe på allvar. Han frågade själv om jag inte skäms numera. Ja men vad ska jag göra svarade jag en smula rådvillt. Lite rejält firande var i alla fall på sin plats.

Sonen och jag åkte igår kväll ut på topphemligt uppdrag och kom bland annat hem med två rejäla ballonger. De gick knappt att blåsa upp och när man väl tömt lungorna i dem var de så tunga så de nästan välte huset när de skulle stojas med. Den gula hade dessutom gjort sitt innan födelsedagsgrisen var hemma från jobbet då sonen, trots minst 100 detaljerat målande tillsägelser och påminnelser av allehanda olyckssituationer som slutar med stor smäll och noll ballong, stack en pinne i den. Just det hade jag förvisso inte påtalat för honom kunde vara en dålig idé...

Vi köpte också varsin kinesisk jojo som vi övade flitigt med under dagen. Sonen stod vid flera tillfällen och tjoade "Pappas födelsedaaaag" medan han jojade.

Paketen som vi övade på att inte avslöja under hela kvällen igår ("ÄR DET EN BOK I DEN MAMMA?????" -"Jaaa! Sssshhhhh!!") slog vi in tillsammans. Sonen valde omslagspapper och färg på snören och sedan klippte han allt i molekyler samtidigt som han mantrade "Det gör inget mamma. Det gör inget".

Att vi skulle köpa faderns favoritslirv Budapestbakelse kom inte på fråga. "En grävmaskinstårta! Pappa ääälskar grävmaskinstårta!". Så så fick det bli. Och sonen kände sig i vanlig ordning nödgad att hjälpa till med utblåsning av ljusen.

Lillasyster som samtidigt pustade och frustade i sin stol utan att komma någonstans fick lämplig ljusbokstav nedstucken och påtuttad i sin tårtbit för att få blåsa ut hon också. Och det var själva grejen för henne. Att blåsa ut ljus. Tårtan ville hon inte ta i med tång.

Pappersballonger över köksbordet i sommarhöstiga färger. De blåste vi upp igår kväll och hängde på plats. Sen målade vi ett par snygga teckningar och slog in några små paket som pappan fick öppna på morgonen innan han gick till jobbet.

Middagsdukningen till önskemiddagen. Hans fina mamma kom ihåg honom med ett kort som ställdes fram.

Kalasfestliga sugrör. Sonen blev osökt akutsugen på apelsin av titta på sitt sugrör...det hade vi såklart inga hemma.

När kalaset var slut och alla hade gått hem låg firarattiraljer och de öppnade presenterna kvar på bordet. Och över allt hängde en enorm grön ballong. Den trötta men nöjda sambons bästa födelsedag hittills. Som alla hans andra födelsedagar också varit.