Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle få uppleva något så surrealistiskt som att slåss om symaskinen med sambon. Men i kväll skedde det. Han hade fått en reva på sina jeans som han verkligen inte tänkte be mig laga. Och symaskinen stod ju ändå framme.
Det hela förlöpte väl. Han slaktade en gammal militärskjorta för att få en lagom stor laglapp.
Men plötsligt började det krångla lite för honom när han inte visste hur man backar så han började ratta in några egendomliga inställningar och lyckades skruva loss pressarfoten mitt i trådfästningen. Sådana petitesser var han dock helt obekymrad inför medan jag stod bredvid och flämtade förfärat: "Vadå var är saxen? Ser du inte vad du gjort med pressarfoten!?"
Och som om inte allt vore nog slet han fram mina stämplar och textilfärg. Här skulle minsann pysslas och piffas lite extra.
Så här blev det. Han är hur nöjd som helst och det med rätta. Sen tycker han själv inte att han är helt rookie men jag gissar att detta är ett par snäpp tjusigare än den syslöjdsvirkade kaktus han näst intill har med i sitt CV och gärna stoltserar med så fort han kommer åt. Och jag är imponerad. Detta trodde jag inte om min snickare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar