Trisslottsdags nu igen?

Plötsligt en dag tar livet fart. Inte så att det marcherar iväg i 190 eller så men små betydelsefulla framsteg sker.

Mitt på dagen hade lillasyster tröttnat på att inte kunna ta sig upp i soffan på egen hand. Inte för att det på något sätt är hennes business eftersom hon väl uppe i soffan inte verkar ha en aning om att hon är mjuk och golvet är hårt. Men idag rullade hon fram storebrors brandbil till soffan och ställde sig först på den och kunde sedan med lätthet ta sig vidare upp i soffan. Hennes pappa sa att det kanske var en tillfällighet men det skulle då inte jag sätta några pengar på. Den lilla damen tycks alltid ha en agenda i allt hon gör!

Och storebror - toalettvägraren - smög i sin tur, under kvällningen, in på lilla toaletten, drog ned byxblöjan till fotknölarna och lyckades kravla sig upp i regelrätt to-do-position för att uträtta ett ärende. Då gäller det att som glädjefnattande föräldrar ligga lågt och inte trängas i dörröppningen för att höra hur det går och kanske köra sitt allra bästa hejaklacksnummer. Man vill ju för allt i världen att han ska kunna tänka sig att göra om det igen. Gärna inom snar framtid som någon gång de närmsta tio åren eller så...