Båda våra barn är typexempel på utebarn. De vill alltid vara ute och gal i högan sky om någon skulle försöka neka dem. Åtminstone tills man säger att de får sova ute på gräsmattan om de inte kommer in nu. Då lufsar de motvilligt in.
Varje dag efter dagis i veckan som gick åt vi mellanmål och kvällsmat utomhus. Ett par gånger på picknickfilt till grannskapets beskådan, någon gång i trädgården och en kväll packade vi picknickkorgen och åkte ut i skogen eftersom sonen drabbades av akut absolut och mycket högljudd skogslust.
Som enda bil på parkeringen blev det nästan svårt att välja parkeringsplats men tillslut valde vi en nära skogsbrynet. Klokt nog. Dottern for ur bilstolen in i bakluckan. Där är gott om utrymme och extra roligt att hålla till.
Vyn över stenbrottet medan man banar väg in i skogen är alltid lika enastående. Men med en badglad dotter kände jag mig otrygg att leka vid vattnet.
Sambon gick med raska kliv rakt mot målet...
...och stannade enbart för att försöka välta omkull ett lutande träd. Jag tror inte löven ens fladdrade till.
Efter lagom lång vandring och morsande på kossorna i hagen lastades ungar och packning ur vagnen. En grävmaskin hade vi såklart med oss.
Alldeles i närheten av förtrollade trädet satt vi. Det enda trädet i stenbrottsdjungeln som är alldeles ormhasselkrokigt. Där finns dessutom den stenen som grävmaskinen tycker bäst om att gräva ifrån. Om jag förstod det rätt.
Fikat var mest ett nödvändigt ont. När det var avklarat kunde man istället lägga allt krut på att utforska skogen. Dottern tittade mest på medan storebror gick balansgång på varenda pinne och studerade noga hur man slår sönder grenar mot träd. Ända tills det blev alldeles skumt under trädkronorna stannade vi kvar.
Och medan lillasyster och vagn lastades in i bilen igen ansåg sig storebror ha gott om tid att välja ut en härlig vattenpöl, sätta sig till rätta och gräva loss så smutsen yrde över parkeringen i allmänhet och honom själv i synnerhet.
Trots att vi stannade ute till läggdags tyckte sonen att vi egentligen inte var helt färdiga med dagens utevistelse. Fast, i vanlig ordning, klara nog att välja sängen framför gräsmattan för nattsömnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar