Förra helgen var vi hos barnens mormor och Anders. Och dottern hade den stora turen att göra ett veritabelt fynd redan den första eftermiddagen, i sandlådan. Därefter var det som om hon började leva i nån sorts symbios med sin nyfunna skatt. Den var med hela tiden - i legolådan, vid matbordet, i badet, ut i sandlådan igen, i handfatet när händerna skulle tvättas och i sängen istället för en nalle vid läggdags. Och såklart följde den med hem eftersom ingen vågade ta den ifrån henne vid hej då.
Den var med när hon drack...
...när hon fuskade i fotboll mot sin bror och Anders...
...när mormor ville kela lite...
...när hon galopperade en sväng på trähästen på lekplatsen...
...när hon undersökte en grill...
...när hon råkade ut för en snytning...
...när hon klättrat upp och satt sig bekvämt på en parkbänk...
...när hon och Anders testade lite MC-rodeo...
...varje gång hon föll i en grop...
...och som sagt när hon kom hem. Trots att hon fick ett nytt urtjusigt set halsband och armband av sin far. Armbandet slet hon itu så pärlorna yrde över golvet. Spaden däremot var med på skötbordet, genom vällingdrickandet och ända in i dimman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar