Årets pumpa

Sedan vi flyttade till hus för ett par år sen ägnar vi oss, som många andra, åt pumpakarvning i slutet av oktober. En mysig familjetradition som hittills alltid slutar med att sonen surmulet lämnar skapandet och går in. Kvar sitter den lätt svärande modern med stelfrusna fingrar och tömd på allsköns förklaringar om varför det fortfarande är en jättedålig idé att sonen släpps lös på pumpan med den vassa kniven.

 

Årets pumpa införskaffades i början av förra veckan och ända sedan dess har sonen tjatat om att vi ska skära upp den.

Igår blev så tillskärardagen. Efter att ha provsuttit pumpan lite hastigt gjordes ihärdiga försök att sätta matkniven i den.

Det skars, gröptes och skrapades och sonen hoppades att han skulle få äta upp allt utom möjligen kärnorna.

Efter viss karvarkramp i modersnävarna stod pumpan klar. Inspirerade av grannens fjolårsskapelse avancerade vi i år och lade till ögonbryn. Visserligen på bekostnad av näsan. Men barnen blev nöjda.

Självklart proveldade vi omgående under noggrann låginspektion. Om eländet bara håller sig nåt sånär mögelfritt till halloween kräver barnen att vi dagligen proppar den full med ljus och brassar på så fort vi kommer hem från jobb och förskola.

Bus eller godis?!!