Tredagarsbestyr

Vi har haft tredagarshelg och hunnit med massor. IKEA-besök, helgstädning, grillfest med grannarna, trädgårdslek, balansövningar, förkylningsastma och firande av bonusfarföräldrarna - farfars fru och farmors man. 

Vid presentinslagningen var det lillasysters uppgift att hålla ordning på snöret.

"NU SKA VI SE...ÄNDEN VAR JU HÄR ALLDELES NYSS..."

Hon rullade ut en precis lagom lång bit att sno in paketen i.

Den biten snöre som blev över efter paketen var klara var bara att veva in igen. Cirka 22 meter eller så.

 

Nu för tiden övar hon på att ställa sig upp så fort tillfälle ges. Storebror duger gott till stöd. Åtminstone fysiskt...

Så fort man släpper taget med händerna blir det dock lite väl svajigt och genast jätteläskigt. Då gäller det att rädda sig den som kan och kasta sig om halsen på brorsan.

"Mamma! Tyra kramas!!"

Och på ett av kalasen blev lillasyster som vanligt oehört oregerlig, tålamodsprövande och hundvisselpipskrikig när saker och ting inte gick hennes väg eller när matningen gick för långsamt.

Hon visade sig då ha en så uppstressande effekt på kalasdeltagarna att en kedjereaktion startade. Lillan tjöt, pappa tillrättavisade henne, farfars hund började skälla, farfar blev arg på hunden och storebror ansåg sig nödgad att ta till hörselskydden för att överhuvudtaget få någon matro!

Trisslottsdags nu igen?

Plötsligt en dag tar livet fart. Inte så att det marcherar iväg i 190 eller så men små betydelsefulla framsteg sker.

Mitt på dagen hade lillasyster tröttnat på att inte kunna ta sig upp i soffan på egen hand. Inte för att det på något sätt är hennes business eftersom hon väl uppe i soffan inte verkar ha en aning om att hon är mjuk och golvet är hårt. Men idag rullade hon fram storebrors brandbil till soffan och ställde sig först på den och kunde sedan med lätthet ta sig vidare upp i soffan. Hennes pappa sa att det kanske var en tillfällighet men det skulle då inte jag sätta några pengar på. Den lilla damen tycks alltid ha en agenda i allt hon gör!

Och storebror - toalettvägraren - smög i sin tur, under kvällningen, in på lilla toaletten, drog ned byxblöjan till fotknölarna och lyckades kravla sig upp i regelrätt to-do-position för att uträtta ett ärende. Då gäller det att som glädjefnattande föräldrar ligga lågt och inte trängas i dörröppningen för att höra hur det går och kanske köra sitt allra bästa hejaklacksnummer. Man vill ju för allt i världen att han ska kunna tänka sig att göra om det igen. Gärna inom snar framtid som någon gång de närmsta tio åren eller så...

När barnet är läraren

Igår morse klev jag ut i den friska vårmorgonen kl 6.20 för att åka till jobbet. Det var redan dagsljust ute och alldeles öde. Jag brukar le för mig själv och njuta av ensamheten när jag går till bussen. Och jag riktigt lyssnar på tystnaden. Fast igår var det inte helt tyst. Utan att reflektera över det kom jag på mig själv med att tänka: "Jaså grävmaskinisten uppe i Påskagänget är redan igång". Jag behövde inte ens rynka på pannan och fundera på vad det var för märkligt gnisslande metalljud jag hörde. Jag andades bara in morgonbrisen och registrerade vant det numera omisskänliga ljudet av larvfötter. Min son är tre år och har redan lärt mig nya ljud.

GRÄVMASKINEN PÅ PÅSKAGÄNGET, DEN NYASTE DELEN AV BYN SOM ÄR UNDER KONSTRUKTION

SONEN VILLE UNDER EN KVÄLLSPROMENAD ABSOLUT KLÄTTRA UPP PÅ LARVFÖTTERNA

OCH GÅ MINST FEM VARV RUNT GRÄVMASKINEN FÖR ATT TITTA OCH KÄNNA

"TITTA MAMMA, JAG SKA JISA DIG EN SAK. DEN HÄR INNE MÅSTE SNURRA SÅ LAAAVSÖTTERNA KAN GÅ RUNT RUNT RUNT..."

OCH MINST TIO GÅNGER SKULLE SKOPAN KOLLAS IN "BARA EN GÅNG TILL".

Träskor

CHIC O CHIC, LUND

Grenstötta ögon är återställda, trädäck färdigbygda, dagsplaner uppgjorda och frukost intagen.

I övrigt filar vi lite på att eventuellt bygga ut vårt eget trädäck. Då behöver jag absolut köpa ett par träskor. Kanske de vrålsnygga på bilden. 

Liljor, glass och en ljusslinga

Första veckan som familjeförsörjare avverkad till förnöjelse. Så pass att jobbhelgen raskt byttes ut mot bröllopsfest, läkarbesök och glass. Och härligt besök av mormor-Anders förstås. Men nästa gång vill Sixten att vi åker hem till dem.

Bröllop firades i Lund. Bruden Anna hade valt en mycket vacker bukett. Fin som snus var hela tillställningen och bröllpsyra rådde fram till midnatt då ömma fötter och trötta småbarnsföräldrar inte orkade shejka bootie en endaste gång till utan banade väg hemmåt igen.

Hemma hade det lekts vildsint med bollar i vegetationen. Så pass att en liten ögonincident resulterade i besök hos tant doktorn som färgade nästan hela sonen till en liten påskakyckling bara för att konstatera att allt verkade vara i sin ordning. Skönt.

Som tack för besväret att han satt stilla och lät sig undersökas utlovades glass i stora lass.

Den "avnöjts" ackomanjerad av en ilsk lillasyster på stadens torg där porlande vatten och fulfåglar (råkor och kajor?) var mer intressant än att sitta still och njuta av glass och sol. Halva glassen råkade spillas ut till fåglarna...

...och glasskeden diskades av i fontänen fortare än föräldrarna hann säga "NEJ!".

Den ilskna lillasystern ville definitivt inte ha någon mössa på sig utan envisades med att ideligen slänga den överbord.

Och när modern tröttnat på de fruktlösa försöken att trycka ned den över öronen på henne igen vände lillan uppmärksamheten åt motsatt håll. Både höger sko och strumpa skulle tydligen av så man kunde vifta på tårna i snålblåsten. 

Mitt bland blindstyren och stelfrusna fötter gick vi en runda förbi butiken Udda Tina som hade en jättefin ljusslinga i fönstret. Min fina svägerska har ljusslingor överallt i sitt hem och jag har i tysthet beundrat dem, inspirerats och letat efter en egen extra tjusig att hänga i vardagsrummet.

En som den här. Synd att det var söndag och stängt!

Då kom den onda fe-en in, fe-en in, fe-en in

Vi kan ha ett av de bästa dagisen i landet. Inte nog med att det är nybyggt och fint, de har anställt personal som om de vore handplockade från himlen. De tar bilder på barnen i olika projekt och sätter upp så föräldrarna kan följa verksamheten och när tillfälle finns bjuds vi in till härliga sammankomster. Igår var det dags igen. Barnen hade övat in tre föreställningar som vi fick se.

Dottern hade fått stränga order om att inte peka och skratta men det struntade hon i. Hon övar stint på att bli obstinat tonåring om några år.

Bockarna Bruse i storleksordning med den längsta lilla bocken Bruse jag sett. Och längst fram - det rysliga trollet.

Här sitter kungen, prinsen och drottningen och tvivlar på att den genomfrusna flickan verkligen är en prinsessa.

Så den lömske kungen (på drottningens order såklart) rullar in en rejäl ärta under madrasserna.

Men prinsessan vaknade alldeles värkabröten i ryggen. Prinsen blev så glad att han friade på stående fot och bjöd prinsessan skjuts på käppahästen hela vägen in på slottet.

Och i den tredje och sista showen för dagen dök han då äntligen upp. Den onda fen. Med ett räligt trollspö som mest av allt liknade en söndertuggad pensel höll han fröken i handen.

Sen smög han in med sitt spö och fövandlade Törnrosa till ett sovande paket. Men det gick ingen som helst nöd på henne. Hon hade nämligen två prinsar som galopperade in och räddade henne.

I publiken satt snart ettåriga Ella och blev lite orolig för Tyras tandstatus. Det råddes snabbt bot på när hon lånade Vilgots tandborste för en noggrann genomkörare.

Sen återstod idel pusskalas, beröm och lite fika ute i solskenet. En alldeles alldeles ljuvlig dag. Precis som i sagornas värld!

Ute är det nya inne

BILD: IKEA

På valborgsmässoafton var vi inbjudna till gatans nyaste doktor och hans familj för att grilla korv och pimpla vin innan majbålet. Till barnen hade ett eget bord dukats upp med nyinköpta utestolar i stålstomme och plastband som piggar upp vilken barnskriksmosig mammahjärna som helst. Och från IKEA för bara en hundring stycket. Jag har letat som en tok efter nätbilder på dem i ett par dagar utan att lyckas. Fram tills nu. Jag gillar dem mycket och är av bestämd åsikt att det är klart grabben ska ha en egen matplats i kvadratmetersträdgården! Hans syster får också vara med såklart, så fort hon slutar falla som en fura när hon hamnar på en stol.

BILD: SVENSSONS I LAMMHULT

Själv kunde jag tänka mig att vräka mig i en vuxenvariant på stål och plast. Denna snajdiga, Acapulco, provsatt jag till belåtenhet idag. Och den är precis lika snygg inne som ute. I turkost. Jag har drabbats av dille på turkost.

Och majbrasan då? Jo det var himla trevligt med värme och picknick framför elden. Båda barnen förstökte ta sig alldeles för nära och fick lyftas tillbaka flera gånger. Sonen fick till slut punktmarkeras. Pappan stod och stirrade hyptnotiserat in i flammorna med ryckningar i hela kroppen och fick vid förfrågan erkänna att även han ville gå mycket närmare och allra helst kasta in några pinnar.

Sonen tillfrågades om det var fint. "Nej! Men det är jäldigt mysigt mamma!"