När familjen äntligen fick en välbehövlig gemensam långledighet styrdes kosan rakt mot badhuset. Dottern som älskar att bada och gärna begär ytspänning i badkaret varje morgon innan dagis tyckte förslaget lät utmärkt. Sonen som med samma frenesi avskyr badkaret tyckte gott lillasyrran kunde åka själv. Så blev det inte och med facit i hand ville han inte åka hem. Precis som med badkaret - han vill absolut inte i och väl i ska han definitivt inte komma upp. Unge!
Hur lika de fina syskonen än är utseendemässigt, är de motsatser inuti. Sonen - Hilding tog det lugnt i badet, höll sig i ledstången medan han gick runt stora bassängen och hällde gärna lite vatten sådär lagom sakta över poolkanten med en blå hink.
Lillasyster - Vilding hann knappt i vattnet förrän hon körde hela OS-programmet i akrobatik. Plus några extra hopp.
Medan Hilding bytte blå hink mot röd vattenkanna, simmade lugnt på grunt vatten eller samlade så många leksaker han kunde på en flytdyna som han saktfärdigt sköt framför sig under sin lugna poolpromenad...
...hade fadern fullt sjå att ta rygg på Vilding som var överallt samtidigt. Hon slängde sig utför rutschkanan och struntade blankt i att hon varken bottnade eller kan simma och att hon fick sig en kallsup varje gång slog i poolen med ett ryggplask.
Vilding var till sist så varm i kläderna så hon slängde sig med huvudet före i lilla rutschbanan och plaskade tacksamt i alla fungerande fontäner hon hade vägarna förbi.
Och som kronan på verket, som för att verkligen sätta faderstålamodet på prov, kastade hon sig ut för vattenfallet. Ned i stora bassängen, just den hon inte bottnar i. Familjefadern fick plötligt användning för alla sina forna skolidrottstalanger vad gäller sprint, spänst och längdhopp.
Tur för Vilding det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar