Höganäs drejeri

För att få lite andrum i den hektiska småbarnsverkligheten började vi redan i vintras föra lobbyverksamhet och förankra några dagars barnpassnings hos de arma morföräldrarna. De gick med på våra önskemål och i slutet av veckan fick de utlovad leverans. Och innan någon hann ångra sig brände föräldrarna iväg med den lilla familjebilen runt knuten så soptunnan nästan välte.

Och vilket liv i lyx vi vältrat oss i under tre barnlediga dagar. Hattfest, middag framför teven alldeles för sent och sovmorgon till kl 11 på det. Vi har kunnat andas varje andetag långsamt och bara göra exakt så lite vi själva önskat. Batteriladdning deluxe.

Men vi har inte bara plattat ut bakdelen. Vi har gjort vuxensaker som Höganässhopping och mysigt strosande i lugn och ro (katastrofpromenad i gassande sol om man frågar sambon som gott tyckte vi kunde tagit bilen). Fast sittbenen har verkligen belastats de med i vår miniroad trip som bar iväg till cafémys i solsken. Stillasittande och samlat blittenblattenprat i normal samtalston tills hela tallriken var tom. När hände det senast?

På väg hem från Höganäs iittalaoutlet och Lager 157 pep vi inom Höganäs drejeri.

En underbar liten butik och keramikverkstad som drivs av den grekiske keramikern Nickos Lemonis.

Vilket handfat! Och vi som letar nytt till lilla toaletten som ska renoveras.

Massor med vacker brukskeramik trängs på de enkla furuhyllorna. Och färgerna är överhängande vitt, blått, ljusgrönt och svart.

Keramikern själv spelar grekisk musik på spotify medan han fixar och donar i sin verkstad.

Drejskiva och torkskåp i hemmasnickrat format fungerar utmärkt. Här måste keramiken torka långsamt för att man ska slippa få morgonkaffet i knät för att örat på koppen lossnar fick jag förklarat för mig.

I värmeskåpet torkar keramiken under ca ett dygn i upp till 300 grader. Den vänlige konstnären öppnade skåpet för att visa keramiken som brändes för tillfället. Fantastiska föremål.

Vi såg till att inte gå tomhänta därifrån. En finfin senapsburk (eller vad man nu vill ha den till) köpte vi med som tack-så-himmelens-så-snällt-att-ni-tagit-hand-om-våra-skräniga-ungar-under-några-dagar-present till de förmodat slutkörda morföräldrarna. Jag ångar bara att jag inte köpte en till oss också.

Tema Hatt

VÄRDINNAN I SIN BERLINSKAPELSE

Sambon hjälpte tidigare i vår de goda storstadsvännerna att bygga trädäck. I helgen hade de stor trädäcksinvigning/inflyttningsfest med tema hatt. I inbjudan var allt från gubbkeps till stjärngossestrut tillåtet och värdparet blev inte besvikna för huvudbonader av alla de slag dök upp - prinsesskrona, stråhatt, slokhatt, sydväst, vikingahjälm, partyhatt och som på bilden - en riktigt snygg hatt inhandlad i den tyska huvudstaden.

En himla trevlig festkväll med god mat, utelekar, musiktävling, dans och midnattsdopp i poolen. Allt man kan önska av en sommarljummen barnfri kväll. Och festteman är minsann ingen dum idé alls.

Del 3 - Poolfiske i Trekanten

Morbror och moster köpte en pool som systerbarnen kunde vräka sig. Men först fick de fylla den med vatten.

Och istället för att vräka sig tänkte sonen prova fiskelyckan i baljan.

Han blev inte besviken. Napp på första kastet. Hur ofta händer det? Det var bara att hojta in till morbror Andrée att sparka igång grillen.

Lillasyster var inte sämre än att hon minsann också ville meta lite så hon satte sig i damställning vid bassängkanten och doppade hela metspöt. Hon hade inte samma fiskeflyt som sin bror men ingen hade någon riktig koll på vad hon agnade med och ovanpå allt var hennes fisketeknik synnerligen ofullständig.

Sonen avslutade fiskeriet med bomben. Ett attackbad av hälsoart som gjorde underverk för nattvilan.

Maritim fikapaus

Under vår korta smålandssejour passade vi på att hälsa på barnens morfar i Oskarshamn. Han har en fin båt som andas allt vad maritim känsla man kan önska sig. Den dagen vi var där blåste det både kallt och lite för mycket för att en sjösjuk liten pojke skulle ha någon behållning av en båttur i den vackra skärgården men en fika i hamn gick allt an.

Det bästa med båtar är alla trånga utrymmen i skrymslen och vrår som bara måste utforskas och klättras runt i. Åtminstone om man är tre år och inte har en aning om hur man sitter still.

Morfar hade tre fina fartyg i lagom storlek som man fick titta på och leka med lite försiktigt. Det uppskattades.

Dotterdottern satt nöjt i morfars knä och hällde ut sin päronfestis på durken. På det viset får morfar ett finfint grepp under galoscherna när vinden går hård på havet.

Tillsammans med morfar spanade sonen efter de stora Ölands- och Gotlandsfärjorna som har hemmahamn i Oskarshamn. Det är spännande med fartygen. Men bäst av allt var att få syn på en gigantisk grävmaskin på kajkanten på andra sidan hamninloppet och att morfar gillade dottersonens nyinköpta röda grävmaskin. "Morfar tycker den är fin!" log sonen stort när vi var på väg hem igen.

Jordgubbsvampyren

Jordgubbar är det sommarbästa som finns. Det tycker både jag och sonen. De är så lätta att äta så man slutar inte förrän det gör lite lite ont i magen. Moster Camilla har planterat jordgubbsplantor i tre svartmålade pallkragar. De blev hårt åtgångna under vårt femdagarsbesök.

Mostern visar hur man spårar upp de största och rödaste bären. Systersonen hakar helhjärtat på.

Söta, solvarma och goda var de. Varendaste en.

Sonen åt och mumsade. De största var de bästa. Och jordgubbsblodet rann på hakan.

Så sonen förvandlades till en jordgubbsvampyr. Av allra värsta sort.

Det är sommarkänsla när den är som bäst det.

Del 2, Kalmar Skälby 4H-gård

Mitt i Kalmar (nåja) ligger en stor lekplats i direkt anslutning till Skälby 4H-gård. Dit åkte vi för att leka, fika och klappa djuren när vi ändå var på besök hos barnens "Trekantiga" moster och morbror.

Lekplatsen har allt och ligger dessutom mitt på en gröning med massor av fruktträd under vilka svettiga föräldrar kan sitta på sina picknickfiltar och vifta bort flugor från ansiktet medan barnen går bananas på alla lekdon. Rutschkanor, klätternät, cykelkaruseller, gungor, studsmatta och en liten indianby att bara sätta tänderna i.

Men det fick vänta tills vi hade fikat moster Camillas utsökta hembakade rabarber- och jordgubbsrutor. Försvinnande goda. På gränsen till det onödiga. Sonen blev ursinnig när jag försökte nalla en extra bit från hans kaka.

Den lilla dottern sov bort all lektid men kvicknade till när det var dags att jaga djuren.

 Sonen var spindeln i nätet. Just denna lekattraktionen kändes ur föräldraperspektiv enbart livsfarlig. Så sonen älskade den såklart.

En rejäl hoppstund inkrävdes av den studsmattetokige sonen.

I en glasspaus lämnade vi sen lekandet för att titta på gäss, höns, minigrisar, getter, marsvin och hästar. Sonen och jag gick dessutom in till ett par sköldpaddor men fick brått ut när en förbipasserande farmor högt påpekade att "Alla reptiler är salmonellabärare och skulle man tvunget klappa dem måste händerna tvättas pronto efteråt!". Det hade hon minsann lärt sig när hon jobbade i zoobutik. Jag tyckte att det vore fint att slippa salmonella och bar iväg med klåfingriga sonen under armen för att gno över honom lite med en våtservett.

* 

LEKDEJT

VÄNNINANS TVÅ SÖTA BARN

Jag har en vän som jag känt sedan födseln. Kan man nästan säga. När min mamma åkte hem från BB med mig kom hennes mamma in och tog över sängen för att föda henne. I princip. Sedan återförenades vi på dagis och fast vi separerades när vi skulle börja skolan har vi hållt mer eller mindre ihärdig kontakt sedan dess. Nu bor hon i Kalmar med sin familj så när vi ändå skulle vara där några dagar skickade jag en dejtförfrågan. Och hon nappade. Så himla kul. Vi körde till Skälby för att barnen skulle kunna löpa fritt, vi skulle kunna prata och på det en fika.

Vännerna hade med sig fika och söta M delade ut muggar i glada färger. "Vem vill ha den rosa - JAG!!". Jag ropade snabbt in den gröna och tänkte att här gäller det att haka på i det snabba tempot annars blir man kanske utan dricka ;o). 

Våra söner är lika gamla och nu när de börjar bli större hoppas vi på många fler lekdejter så de kan lära känna varandra. Det enda vi har emot oss är avståndet.

När vännerna åkt hem gick vi, ledda av sonen, in i indianbyn. Där fanns en stor totempåle, en sten med klätterhandtag på, några mysiga träkojor, en rephängmatta, en labyrint och en massa annat skoj.

En bit in på marken stor en stor tratt som man kunde prata/lyssna i. Sonen var inte helt säker på om det var moster Camilla, jultomten eller ett monster som ställde en massa märkliga frågor så han fick luta sig långt in för att höra efter.

  I labyrinten sprang han flera varv och blev så exalterad att han började fuska och hoppa över stenarna. Vid något tillfälle blev han även tvungen att sätta sig ner då grävmaskinen plötsligt ville prova att gräva lite grus.

Kojor och hängmattor provades till belåtenhet. Till och med grävmaskinen var nöjd sedan den fått prova att gräva ett par tag i spånet på marken.

Innan regnet kom hann vi med en liten dubbelritt på liggande trähästen. Sonen hade varit framme och bekantat sig med den så han visste att den förmodligen var ofarlig. Orädda dottern höll sig i manen och sonen i grävmaskinen.

Efter många lektimmar orkade de inte ens protestera när hemfärd annonserades utan lät sig lugnt knäppas fast i bilen för att åka hem och hålla kväll.

Trekantsvisit del 1

För en vecka sedan packade jag den lilla familjebilen sprängfull, tutade på sambon och grannarna och trykte plattan i mattan för för att styra upp genom smålandskogarna öster ut. I vackra Trekanten bor min syster och hennes sambo i en fin trävilla med stor trädgård som små barn älskar att rusa runt i.

Efter en lång och mödosam bilresa (trots depåstopp med mackor, glass och glasrikesshopping) behövde vi alla ut och sträcka på skånkarna. Vissa i form av rytmiska gymnastikprogram medelst boll medan  andra mer behövde stretcha lite och göra övningar som "kissande hunden".

Sen plundrade vi bärbuskarna och jordgubbsodlingarna och grämde oss lite över att hallonen inte var mogna ännu. Själva mostern fick allt plocka sina egna bär om hon ville ha några. Själv är bäste dräng är ett motto som vi gärna försöker dra till sin spets.

 Lite spel-på-läppen-affären och truddiluttande, ett par lekplatsbesök och ett par rejäla tag från grävmaskinen i rabatten hann vi också med innan middagen.

Lyxig middag som man fick göra själv sedan degen jäst klart. Pizza på grillen. En helt fantastisk rätt som uppskattades av både barn och vuxna. Den allt som oftast matvägrande sonen (vem har tid att äta när man måste gräva med sin grävmaskin?) gick entusiastiskt in för att göra sin egen pizza och kom i all sin skapariver emellanåt av sig och började stoppa fyllningen direkt i födointaget istället för på pizzan. Men det blev bra ändå. Så pass att han nästan slukade hela sin pizza. Med lite hjälp av lillasyster såklart.