Oljelampor

GRANIT VEKE

MONO OIL LAMP CONCAVE

DUO DESIGN CYLO WALL OIL LAMP

MENU LIGHTHOUSE

STELTON

Jag har fått dille på oljelampor. Det började med de snyggsnygga från Granit och tittar man sig bara om efter fler finns ju hur många som helst! Och jag vill ha allihop tror jag. De finns både för inom- och utomhusbruk och det var just ute jag hade tänkt mig från början. I trädgården om kvällarna när babymonitorn är knäpptyst, koltrastarna tjattrar om det senaste ur fågelperspektiv och roséglaset är halvtomt. Då hade det varit så himmelens mysigt att sitta där i den ljumma sommarkvällen med en tjusig lykta på bordet och bara andas. Och kanske till och med lyssna på någon av sambons långa funderingar om hur vi ska lyckas böja en träregel för att runda till trädäcket...Jag kan knappt bärga mig.

BILDER: ROOMSTYLING, DESIGNONLINE, FRAPP, GRANIT

Utekök light

När sambo och barn besökte smålandssläkten för en vecka sen blev de så inspirerade av morbror Jens som hade en kokplatta ute bredvid grillen att de fräste raka vägen hem till nyöppnade Biltema och införskaffade familjens alldeles egen.

Så nu brassas det råstekt nypotatis med bacon ute i det fria med snickarens arbetsbänk som köksö. Hittar man inte masterchefen i det traditionella köket får man slänga ett getöga ut i den lilla trädgården där chanserna är goda att få se honom hantera både spis och grill samtidigt som han håller koll på ungarna, jobbar på ett klurigt projekt i verkstaden och planerar för vilken storlek han ska ha på sin trädgårds-TV så han kan följa fotbolls-EM samtidigt som han lagar mat. En multitaskande man i sann mening.

Planen är givetvis att få till ett mer behändigt utekök där var sak har sin plats. Men när det bara måste testas duger i princip vad som helst. Jag är helt säker på att han skulle ha bett mig stå på alla fyra i rabatten bara för att få steka upp ett par potatisar om han inte hade råkat äga en arbetsbänk.

Mot kompensation såklart, jag hade lika säkert erbjudits ett glas rosé medan jag trängdes där i myllan bland maskrosor, elefantgräs och myror.

Tyra 1 år

BILD: MOSTER CAMILLA

Nu har den lilla dottern äntligen firat sin första födelsedag. Hon svängde ihop en jordgubbstårta som proffsdekorerades med hjälp av moster Camilla och som mot kalasets slut även kraschades uppochned mot bordsduken i ett nära samspel mellan de två.

BILD: MOSTER CAMILLA

Födelsedagsgrisen roffade åt sig faster Jennys armband och blev tjusig som få.

Många ballonger i glada färger var vansinnigt populärt. Åtminsone hos kalaspinglan och hennes bror.

När släkten äntligen gått hem lektes det med de fina presenterna. En favorit blev en finfin tårta som man kan behandla precis hur som helst utan att den ser ut som en flygolycka. Åtminsone inte oåterkalleligt. Och som med vilken tårta som helst är jordgubben i mitten den bästa.

Och så spelas det titt som tätt på superkeyboarden med en massa finurligt förinställda slingor och oljud. Den har till och med en knapp för applåder ifall föräldrarna inte skulle orka engagera sig i barnets timslånga musicerande. Alla barns dröm! Alla föräldrars mentala kamp.

Sömntutan och akrobaten

Efter en slitig dag med en ultratrotsig det-tänker-jag-verkligen-absolut-inte-på-några-som-helst-villkor-gå-med-på-treåring struntade två utschasade föräldrar i att han definitivt inte tänkte äta någon middag och slog sig ned för att avnjuta kvällssupén. Några tuggor in i middagen noterades en ytterst ovanlig sorts tystnad. Den typen när man kan vara säker på att han antingen precis håller på att kalkylera på hur man river ytterväggen ut mot trädgården med glaspartiet intakt eller helt osannolikt faktiskt har somnat. Diskussion uppstod och slutade med en vadslagning. Sambon trodde på sömn och jag på ett när-som-helst-stympat-hus.

KL 18.15 EN JUNIDAG. LAMPAN SLÄCKT FÖR NATTEN.

Till mitt förtret - och outsägliga glädje - vann sambon.

Detta händer aldig. Aldrig! Och skulle man ha sån tur att den store skulle somna för natten i rimlig tid kan man vara helt säker på att i ett annat hörn håller lillasyster på med en avancerad balansövning...

Stadsmys och kalasförberedelser

I måndags tog jag sonen och åkte in till stan för att fixa lite nödvändigheter inför lillasysters allra första födelsedag. Vi åkte iväg på eftermiddagen precis vid brytpunkten mellan inte-så-fasligt-hungrig unge och näst-intill-outhärdligt-vidrigt-oresonlig unge. Jag vet, kardinalmisstag! Hur rookie får man lov att vara som mamma? Men eftersom man kommer till staden cirka en gång i halvåret när man har två små barn och bor på landet, trissar man upp förväntningarna till troposfären och glömmer helt bort att ungar inte har en stabil, underhållsfri blodsockerkurva. Den urakuta hungern ville sonen prompt bryta medelst en klubba. Gärna en med nån god fruktsmak fast lakrits gick också bra. Vi blev genast ovänner. När inget av mina superförslag dög styrde jag resolut in vagnen på ett hamburgerhak för tvångsutfodring. Åtminstone av mig själv men kuppade även in önskad effekt på sonen som inte kunde stå emot ett skrovmål när det serverades rakt under näsan på honom.

Sen kunde vi i lugn och ro shoppa loss kalaslivsnödvändigheter som ballonger, bordsduk, dekorationer och roligheter tills stan stängde och det var dags att äta igen.

Och förutom den där sablans klubban fyndade sonen ett par festliga glas med inbyggt sugrör. Ett lila med rosa glassar på till sig och ett grönt med fotbollar på till sin syster.

Nu är vi taggade och redo att fira vår älskade lilla tjej. Imorgon är det dags.

Hela bollhavet stormar

Nationaldag och bollhav. På hela nedanvåningen. Barn gillar ju bollar, klart ungarna ska ha lite bollar tänkte jag givmilt och köpte 200 stycken. Och det är ju inte det att de inte gillar dem. För det gör de! Så mycket och så yvigt och så högljutt att föräldrahjärnorna krampar lite.
Och den rosa kusinärvda lackväskan som barnen fick i vintras hängde jag moderligt leende in på lillasysters rum och tänkte att den kommer hon gilla när hon blir lite större. Sonen hade en helt annan tanke. Nämligen att den var hans. Hans postis-Sixten-väska. Superviktig när han är brevbärare och delar ut massor med viktig och intressant post. Så den är inte alls lillasysters längre, det kan hon glömma. Särskilt när hela bollhavet brevbärarstormar.

Vacker tomhet

Efter en hel dags slitande i gruvan kommer jag hem till ett tyst och tomt hus. Man och barn är hos morbror Jens i djupaste Smålandsskogen. Farmor har de släpat med sig och tänker inte komma hem förrän imorgon.
Men när kvällarna är så här vackra gör det inget att man sitter ensam och saknar den fina familjen. Månljus, isande kyla, överblommad syrenbuske, flaggspel på glid, fågelkvitter och cykelparkering. Allt precis utanför fönstret.