Utanför-dörren-höstblomman som sambon fått i present. Tjusig och enligt rykten svårdödad. Perfekt om det stämmer!
Den fina hösten lyser upp tillvaron bara ett stenkast från ytterdörren.
Grannflickornas fina höststilleben. Hit går lillasyster ofta för att försöka knycka lite schysst höstfägring.
Ibland under morgonstressen kommer man på sig själv med att fräsa och vara riktigt otrevlig mot det finaste man har bara för att de inte riktigt tänker på att när det ena benet fått lite byxor på sig måste man lyfta det andra också för att operation byxpåklädnad ska gå i lås. Eller när man ålar i väg över golvet med en plötsligen superintressant leksak istället för att klä på sig jackan. I de lägena brukar jag ta ett djupt andetag, be om ursäkt och förklara att jag blir irriterad för att jag är stressad.
Då blir det knappast bättre av att den lilla dottern har börjat med nya, rätt dryga, nattliga vanor. Hon vaknar till någon gång mellan kl 01 och 04 och tänker att det inte vore så dumt att stiga upp och leka en stund. En timme eller två. På morgonen lufsar sedan en hjärndöd mamma iväg till jobbet. Natten till idag var en sån natt. Hela morgonen ägnades åt att jaga runt barnen i huset och när jag tillslut fått på dem det nödvändigaste och fått dem att sitta still på dörrmattan medan jag drog på mig skorna följde sonen mig med blicken, suckade djupt och sa: "Mamma? Är du stressiterad nu?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar