Entré!

Nu har vi bott snart två år i vårt radhus. Vi trivs som fisken i vattnet, både med huset, grannarna och hålan. Ibland känns det som vi renoverat oavbrutet sen vi kunde lägga rabarber på nycklarna, och det utan att ha kommit någonvart. Första sommaren skeppade vi iväg sonen till mormor-Anders under fyra dagar för att kunna klistra upp renoveringstapet och måla halva nedanvåningen. Med ett kortare avbrott för ett spontanbesök av mina bröder och min svägerska, då vi slafsade i oss lite Pepsi Max och ett citronkex innan vi körde dem på porten, slet vi från morgon till sen kväll. Nu blev det inte riktigt så tipptopp som planerat så vi ligger nu i förhandlingar angående var, hur och när vi ska fixa till det som blev lite oredigt. Samtidigt som vi ska ta itu med ca fem hundra ännu icke påbörjade projekt som att lägga golv på hela ovanvåningen, måla trappan och bygga ut på vinden. Pust!

På vintern är det här, förhoppningsvis, den första syn som möter en när man kliver innanför dörren hos oss. I värsta fall ligger allt som ska hänga på galgar och krokar i en hög på golvet tillsammans med snöslaskiga skor under en skitig vagn.

På hatthyllan har barnen fått varsin namnad låda för vantar, mössor och sånt som det antingen är fel säsong för eller som fortfarande är för stort. Dessutom har jag sett till att plats gjorts för mina superviktiga väskor.

I Ikeas skoskåp Trones förvarar vi mössor, kepsar, vantar och halsdukar som vi tror vi behöver varje dag. De vuxna har varsin och barnen delar den nedersta. Vi valde att lufta lite mellan två av skåpen för att få en praktisk nyckelhylla. Den blev rätt snabbt en opraktisk skräphylla. Så vi löste det genom att köpa små lådor att samla allt krafs i. Praktiskt igen eftersom man slipper rota bland all bråte efter nycklarna som ändå alltid ligger i jackfickan eller vid kaffebryggaren.

Skohornet som hänger på sidan används mest för att speka fram leksaker och gamla godisbitar under soffan.

De tidigare ägarna satte inte så lite stolthet i att allt var original när de sålde huset. Vi fick t ex en liten papperspåse med packningar till kranen i tvättstugan, ca 30 extra plastknoppar till köksluckorna (varför man i hela friden ens har fler än de som används) och  en av världens först tillverkade dammsugare som använts till bilen. Säkringarna ovanför proppskåpet var inte heller nyköpta. Men vi låter dem vara kvar för vi gillar förpackningarna som vid det här laget är så antika att de antagligen skulle ge sexsiffriga belopp på auktion.

Och på väggen tronar ett av sonens laminerade dagisalster och livar upp stämningen under kalabalikartade dagismorgnar. Den blev en bestående nödlösning sedan jag fullproppad med julmys rotade runt i snickarlådan tills jag hittade en spik som jag kunde hamra upp en ärvd julbonad med. Och sen tog julen slut.

Det vi saknar i hallen är en bra hängare till barnkläder i barnnivå. Medan jag letar efter nåt bra funderar jag på om jag ska köpa en eller faktiskt göra en själv. Dessutom letar jag efter ett trollspö så jag kan ordna upp i skokaoset.