Brandsäkerhet vs bålnoja

BILD: ST GEORGE

BILD: JULA

BILD: BRANDSLÄCKAREN.SE

BILD:FIREINVENT.SE

BILD:FIREINVENT.SE

BILD: ST GEORGE

När vi köpte hus ville sambon prompt ha två våningar för att riktigt känna den där vuxna nu-jävlar-i-min-lilla-låda-har-vi-minsann-köpt-oss-ett-hus-känslan. Jag med mina skrangliga och knäppande gamla fotbollsknän tyckte gott det kunde räcka att ta sig över eventuella trösklar. Vi köpte ett hus med två våningar. Och nu, med två små yviga energiknippen, kommer jag på mig själv med att ligga vaken om nätterna och tänka att: Jaha, det tog nästan två år att byta batterier i brandvarnarna. Och nåt vettigt brandskydd har vi ju helt nedprioriterat på sovrumsovanvåningen. Undrar just hur vi ska organisera en utrymning om fulfurutrappan råkar självantända just i natt... Och så drabbas jag av ett styng panik.

Under lägenhetstiden hade vi satt upp vår brandsläckare på väggen i vardagsrummet som en annorlunda och lite ball inredningsdetalj. Tyckte vi. Och för att, om möjligt, göra den snäppet coolare slet jag av bruksanvisningen och hoppades innerligt på en brandfri framtid. Efter två år i huset står den inpressad i klädkammaren på nedanvåningen medan jag ligger på ovanvåningen och hoppas att jag inte ska behöva skicka ned sambon för ett mastodontskutt över skyhöga lågor för att hämta en sexkilos pulversläckare som visar sig ha passerat bäst-före-datum för länge sen. Så oerhört korkat. Att inte ha ordentliga grejer hemma. Brandvarnare som pratar med varandra (som min svägerskefamilj skaffade efter popcornrelaterad köksbrasa för ett par år sedan), en och annan brandstege (på fullaste allvar) och framför allt brandsläckare på både ovan- och nedanvåning och en brandfilt till köket. Jag gillar både 10-gruppens fina brandfiltar och Lotta Fribergs fejkkorsstygnsprydda brandfilt. Och varför inte en äntligen-hemmadesignad brandsläckare? Bosse Rappnes grönsaksklädda tycker både jag och sonen är finfin. Men om vi ska köpa någon till detta hushållet kommer den vara svart. Svartvit på sin höjd.