Ekodustbustern

När jag börjar jobba igen efter föräldraledigheten tycker sambon att det vore en förträfflig idé att skaffa en sån där självgående dammsugare som cruisar runt och gör rent hus medan familjen håller sig ur vägen. Vi har inga trösklar på nedanvåningen och som om inte det vore nog med argument (!) har han en kompis som har haft en sån och den var fenomenal. Men jag ställer mig tvekande och är lite misstänksam mot sånt som låter alltför praktiskt och bra. Dessutom har jag funderat på ett alternativ. 

TUNGVIKTSMÖTE

Vår lilla allätare! Så fort dottern hamnar i sälposition börjar hon söka av närområdet efter nåt ätbart. Eller åtminstone nåt man kan stoppa i munnen. Och det är sällan hon går lottlös. Hursomhelst så är min tanke att istället för att slänga ut 1300 kr i månaden på dagisavgift till dottern OCH en dammsugarrobot så sparar vi massor på att låta henne göra jobbet. Det sista vi gör innan vi slår igen dörren på morgonen blir att slänga in lillan i bukläge. Det är ju inte precis så att vi behöver oroa oss för att hon ska bli hungrig under dagen.

LÄPPJAR LITE PSYKANDE PÅ VÄRSTA KONKURRENTEN

Med bara en månad kvar till den läkarledda 10-månadersbesiktningen tycker man gott att hon skulle träna på pincettgreppet så det sitter i ryggraden när hon ska upp till bevis. Och med den allmäna oordning som råder över golven är det inte så att det saknas övningstillfällen. Det är snarare så att hon skiter i det. Hon anser väl att det är mer praktiskt och onekligen är det ett snabbare sätt att bara sträcka ut tungan så långt det går, lägga sig i städpose med smakorganet digt an mot laminaten och sen svänga med akterpartiet tills man kommer upp i marschfart. Mer än en gång har vi, utan att ha dragit fram dammsugaren, haft skinande rent vardagsrumsgolv. Vi har varit tvungna att rensa henne på både granbarr, pistagenötsskal och toapapper. Men faktum kvarstår, en mer ekologisk rengöring får man leta efter!