Sömntutan och akrobaten

Efter en slitig dag med en ultratrotsig det-tänker-jag-verkligen-absolut-inte-på-några-som-helst-villkor-gå-med-på-treåring struntade två utschasade föräldrar i att han definitivt inte tänkte äta någon middag och slog sig ned för att avnjuta kvällssupén. Några tuggor in i middagen noterades en ytterst ovanlig sorts tystnad. Den typen när man kan vara säker på att han antingen precis håller på att kalkylera på hur man river ytterväggen ut mot trädgården med glaspartiet intakt eller helt osannolikt faktiskt har somnat. Diskussion uppstod och slutade med en vadslagning. Sambon trodde på sömn och jag på ett när-som-helst-stympat-hus.

KL 18.15 EN JUNIDAG. LAMPAN SLÄCKT FÖR NATTEN.

Till mitt förtret - och outsägliga glädje - vann sambon.

Detta händer aldig. Aldrig! Och skulle man ha sån tur att den store skulle somna för natten i rimlig tid kan man vara helt säker på att i ett annat hörn håller lillasyster på med en avancerad balansövning...