Midsommarfirandet

Vilken midsommar vi hade. Regn hela dagen, segt att göra sig i ordning och alldeles för mycket you tubande på grävmaskiner. Och ändå kom dagen att bli full med härliga minnen som vi kommer bära med oss länge länge. Vi bjöds en midsommar som innehöll allt, fantastisk mat (med ett nytt fruktigt italienskt vin), sol, kubbspel, ofrivilligt bad, lek och stoj och massor med prat och skratt. Vi gav oss iväg midsommarklädda med midsommarpresent i ena näven och midsommarnubbar i andra.

Med rasande övertrötta barn klev vi över tröskeln för att påbörja kalasandet.

Vi fick sillbord, hemmagjord flädersnaps (som t o m en icke-snapsare som jag uppskattade), jordgubbar i drivor och härligt umgänge i storfamilj.

Barnen hängde över soffkanten och väntade och längtade efter annat väder än regn, regn och regn. Denna gången hade dottern åtminstone den goda smaken att låta bli att plocka de fantastiska blommorna som växte i näshöjd på henne. Puh!

Men väntan blev inte långvarig. Efter kl 17 sprack himlen upp och fäder och barn kunde äntligen rusa ut i poolen.

Sonen som inte gärna spontant gör bomben (vattenpölar undantaget) satt på poolkanten och var en smula oaktsam för rätt som det var tumlade han runt en halvmeter under ytan och fick halas upp i nackaskinnet. Som tur var lät han sig inte skrämmas utan hoppade självmant i och badade med sin far en stund till.

Dottern som vi är vana att se (och höra) henne.

Den lilla är minsann ingen badkruka utan snarare av den sort man måste hålla i tejpflärpen på blöjan för att undvika att hon på egen hand tar sig ett lockande svalkande dopp.

Solen värmde skönt på kvällen så blus och shorts räckte långt.

Midsommarfötter med midsommarspretande tår som håller i sig hårt i trädäcket.

Iklädd nya damhatten tog sig dottern en svängom runt den fina midsommarstången.

Den dansante fadern förde både dotter och Staropramen med van hand. Midsommarmustaschen var framrakad specifikt för högtiden.

Den lille sonens allra bästa kompis hade med sig grävmaskiner som det genast blev konkurrens om. Med maskinerna som både kunde hacka och gräva kunde de båda hjälpa faster Jenny att vända runt jorden i rabatten och lufta lavendelrötterna.

Klockan 22 var himlen sådär ljuvligt solnedgångsrosa. Kubbspelandet avrundades och barnen gick och lade sig. Vuxenlaget bänkade sig på trädäcket och njöt av väder, sällskap, öppen bar och snacks. Och när vi inte trodde att det kunde bli bättre kom svågern ut med nygjorda tuna sandwiches med miracle whip. Det var precis lika fantastiskt som det låter. Och inte nog med det... 

...överallt man såg påmindes man om att sommaren faktiskt bara har börjat.