I vår minimala trädgård ståtar ett litet träd, en robinia. Stabil som en tandpetare och sonens favoritklätterträd. Han klättrar fast han inte får och fast han skrapar magen på på väg ner. En gång trillade han platt ned på rygg men skulle genast upp igen. Nu har han plötsligt blivit stor och börjar vilja visa saker. "Mammaaaaa? Får jag jisa dig en sak?". Och det är klart han får. "Först sätter man en fot här...och sen tar man tag här med den handen...och den handen. Sen sätter man upp foten här och klättrar hit. Sen sätter man sig här och tänker...och tittar lite...och tänker. Sen klättrar man ner".
HEJA HEJA HEJA!
Och skulle inte publiken vara i extas när man klarat den kniviga uppgiften är det bäst man slår på stora trumman själv! Jubel värt vilken fotbollsarena som helst i dessa EM-tider. Och på tal om det - Heja Sverige ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar