Utehelg

Den här helgen har vi haft superväder mest hela tiden. Påpassligt eftersom grannskapstoppen beslutat att vi skulle ha utestädardag i hela kvarteret. På två år har jag mest sparkat lite i rabatterna medan sambon fyllt dem med överblivna lister från renoveringar och en och annan cykel. Men nu tänkte jag minsann göra slag i saken och röja upp lite grann.

Rensa lite ogräs. Hur svårt kan det vara egentligen? Och massor med frisk luft på köpet. Detta var min utgångspunkt när jag snodde upp kalufsen i en svans och slängde ut ungarna på gatan framför huset. Inledningsvis, medan jag pratade lite skit med grannarna och skrattade åt mössan som envisades med att åka ned i synen på dottern, var det en barnlek. Men sen. När jag upptäckte att vi hade mer rötter och gråsuggor än jord i odlingarna...

Jag har sällan spottat och svurit, pustat och stånkat eller svettats och brutit naglar så mycket som denna helgen. En heldag ute igår och minst halva dagen idag. Med massor av sömn mellan dagarna för jisses amalia vad mör man blir i hela kroppen! Jag insåg redan vid första maskrosuppdragningen att här finns kalorier att bränna så jag passade på att unna mig halva sonens godispåse mitt i arbetet. Ett tilltag som sambon fick skäll för senare på kvällen när jag hörde upprörda röster från köket: "Pappa!! Du har ätit upp allt mitt lördagsgodis!!". -"JAG?!?? Jag har för tusan bara tagit tre bitar!!".

Barnen har älskat all gemensam utetid. När ogräshögen fylldes på sprang sonen och hämtade "hjullastorna" och körde runt skräpet. Och när den gedigna högen sen skulle köras till containern brusade han upp, alldeles till sig för att vi hade mage att sabba hans lekplats.

Medan sambon körde ett lass med skottkärran fortsatte dumpern och hjullastaren att arbeta. Dottern som icke göre sig besvär bland maskinerna kröp istället mellan sonens lördagsgodis och skräphögen. När tillfälle gavs passade hon även på att testa livet som fransyska och gnagde i sig en trädgårdssnigel. Efter utvärdering kan jag inte alls känna mig säker på att hon inte flyttar söderut om ett par år.

DEN GODA NATUREN

Tusenfotingar, maskar i alla storlekar, sniglar, spindlar, gråsuggor, humlor och skalbaggar har vi tittat på och jagat efter. Sonen kom med en svart larv i handen och undrade om det var en snigel eller en orm. När han kände sig klar med den slängde han den på marken och stampade hårt vid sidan om den. En uppenbar miss som ändå renderade en tillrättavisning. Han lyfte upp den igen och synade den noga innan han sken upp: "Mamma, titta! Den viftar på svansen!".

Och så här blev det. Så snyggt har här inte varit sen vi flyttade in. Nu fattas bara fönsterputsning något grann-Stina minsann inte hade lust att göra när hon ändå höll på med sina. Och jag som tyckte det var en fenomenal idé.

Och efter väl arbetad helg med härligt många utetimmar och nya upptäckter rundade vi av söndagkvällen med en gammal klassiker. Hemmakokt nyponsoppa med vaniljglass och mandelbiskvier. Hur länge sen var det inte man åt det sist? Det är precis lika gott som man minns det!