Hos farfar och Ulla

Vilken härlig och händelserik lördag vi hade. Farfar och Ulla hade äntligen kommit hem från Spanien med sin husbil så vi packade lasset för att åka och hälsa på dem. Innan vi besöksparkerade stannade vi till och plockade upp farfar för att åka förbi två små på-landet-butiker. Den ena, Ting Ute och Inne, var ny för oss och en sån där supermysig butik med massor av fina saker som man vill titta på ensam utan barn. Tur då att vi klämt in farfar i baksätet så han kunde hänga med barnen medan jag fick botanisera bland inredningspryttlar, blommor och smycken.

Farfar och sonen fann varandra direkt. Och lilla dottern som ibland ställer sig skeptisk till folk och fä lät farfar bära omkring henne som om han var satt på jorden för ändamålet. Bara hon fick hålla sin pappas plånbok så kunde farfar gå precis vart han behagade.

BILD: TING UTE OCH INNE

Bäst som jag stod där och tänkte att livet var rätt fantastiskt, smyckena var riktigt fina och lite påskpynt ska jag allt ha frös blodet till is ända från hälarna och upp i nacken. Jag hade lovat sonen att köpa några vaktelägg och stod lutad över vakteläggsbägaren i jakt på de finaste exemplaren och vevade runt i glasbyttan med hela armen som om det vore en tombola. När jag stoppade ned handen efter det fjärde ägget ser jag hur en spindel stor som en mindre ponny krälar upp mot kanten. Jag trodde jag dog. Och medan jag stod och försökte komma ihåg hur man andas slog det mig att under tiden jag spekat fram de tre äggen jag höll i har jag säkert kliat kräket bakom örat mer än en gång. Jag flämtade "Spindel!" lite hest, betalade mina tre ägg och gick stelbent därifrån.

Åter på säker mark, hemma hos farfar och Ulla, bjöds vi på en utsökt spansk fiskgryta som sambon genast krävde receptet på. Och när kaffet var nedsörplat och glassen uppäten hann vi med en stunds lek. Sonen satt med sina medhavda grävmaskiner och försökte engagera sin farfar i sin makalöst intressanta värld medan dottern tvunget skulle klättra upp i leksakslådan. Två gånger.

Efter en dag med fullt-ös-medvetslös-tempo slocknade båda barnen innan vi hunnit sätta kurs mot hemmet. Det fick bli deras bidrag till kvällens Earth hour.