Då var påskens sista sillabit nedsvald och jag har åter tid att plita ned några rader om la vie en passant. Som vanligt svischade helgen förbi i ett huj men mycket mer än måltider hanns ändå med. Vi har byggt ihop grävmaskiner, hälsat på gammelmor- och farföräldrar åt både höger och vänster, letat påskpresenter medan vi aktat oss för påskharen, njutit påskäggodis i stora lass, planterat rädisor, haft picknick, dansat, myst och upptäckt Djungelboken där favoritdelen snabbt blev gryningspatrullen under ledning av överste Hathi, så viss tid har ägnats åt elefantlek. "Kom Anders! Du är också en stor elefant!!" Sammantaget blev alltså påskhelgen precis så fantastisk som den skulle bli. Och som om inte allt vore nog har stora drömmar fötts. Kanske omöjliga men jag fortsätter drömma och fundera ändå.
Utegrävmaskinen fick byggas ihop pronto efter vår ankomst till mormor-Anders sedan sonen klivit in och frågat om de köpt någon grävmaskin åt honom. Sedan har det lassats sand så det nästan inte finns någon kvar i sandlådan. Att fylla lastbilsflak är roligt. Om lastbilsflaken inte är så stora spelar ingen som helst roll.
.JPG)
Inneversionen kom påskharen med i ett väl tilltaget paket som han gömt bredvid soffan. Den var lite svårmanövrerad till en början men nu grävs det sand och jord som skyfflas i släp för glatta livet. Hittills utan några större byggplatsolyckor.
Lilla dottern förstörde trärälsen för sin panikskrikande bror och lekte med bilar med sin moster som, på verklighetens motorvägar, har god hand med både bilar och frånåkta poliser. Se bara hur vant hon rattar sin minisedan under dotterns hänföran.
Och i det stora påskägget fick flickebarnet en 25-grams chokladkaka. Hon får ju inte bli bortskämd. Nåja, hon fick lite frukt och en CD-skiva med så hon kan lära sig sjunga och dansa till "Ro ro barnet", "Fru Musica" och andra sköna örhängen.
Medan vi väntade på det utlovade snörusket traskade vi runt i trädgården och tittade på uppochnedvända krukor, färgglada vårblommor och bitvis strålande sol.
Och vid den livsfarliga vindskivan som vid senaste Blekingebesöket höll på att kosta sambon hela skalpen sitter nu en färggrann varningsboj som man antingen får ducka för eller limba under. Eller vid ouppmärksamhet slå sig medvetslös mot. Men man får i allafall inga upprivna köttsår som den synnerligen okänsliga svägerskan illa dolt skadefnissar åt medan svordommar på värsta kåkfararsvenska levereras i en hel kvart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar